Penningtvättsförseelse ogillas efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om penningtvättsbrottslighet. Den tilltalade frikänns helt i hovrätten, som ändrar tingsrättens domslut. Därmed upphävs också avgiften till brottsofferfonden och skyldigheten att ersätta delar av försvararkostnaderna. Hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten och anser att det inte är bevisat att den tilltalade hade uppsåt eller skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom där den tilltalade hade dömts för penningtvättsförseelse enligt 6 § andra stycket lagen om straff för penningtvättsbrott. Den gärning som låg till grund för tingsrättens dom avsåg perioden 2019-07-10 till 2019-09-17. Hovrätten tog sin utgångspunkt i att åklagaren i den överklagade domen hade gjort gällande ansvar för penningtvättsbrottslighet i olika alternativ, men i hovrätten prövades särskilt om den tilltalade skulle dömas för penningtvättsbrott, penningtvättsförseelse eller näringspenningtvätt.

Hovrätten konstaterade att de belopp som den tilltalade hanterade, enligt åtalet, hade mottagits och vidareförts i ett sammanhang som åklagaren menade härrörde från brott. Den tilltalade bestred ansvar och gjorde gällande att transaktionerna hade koppling till spelverksamhet och återbetalningar av lån.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att den bevisning som hade lagts fram i tingsrätten också åberopades i hovrätten, och att den muntliga bevisningen lades fram genom uppspelning av förhör från tingsrätten. Domstolen betonade att det är åklagaren som har bevisbördan för att gärningen har gått till som påståtts.

I sin prövning konstaterade hovrätten att det visserligen var utrett att den tilltalade hade mottagit, förvarat, överfört och omsatt angivna belopp. Men hovrätten fann inte att det var bevisat att detta skett med uppsåt till penningtvättssyfte, alltså att dölja att pengarna härrörde från brott eller att främja möjligheten för någon annan att tillgodogöra sig dem. Hovrätten ansåg inte heller att det fanns stöd för att den tilltalade haft skälig anledning att anta att pengarna kom från brottslig verksamhet.

Domstolen fäste vikt vid att åklagaren inte hade lagt fram tillräcklig bevisning som motsade den tilltalades förklaring om att transaktionerna hade skett inom ramen för spelverksamhet. Hovrätten framhöll att sådana betalningsflöden, enligt utredningen, inte var ovanliga i den miljö som beskrevs. Mot den bakgrunden ansågs transaktionerna inte utgöra ett klandervärt risktagande och inte heller sådana omständigheter som skäligen kunde antas ha vidtagits i penningtvättssyfte.

Hovrätten fann därför att det inte var bevisat att den tilltalade hade gjort sig skyldig till vare sig penningtvättsbrott, penningtvättsförseelse eller näringspenningtvätt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och frikände den tilltalade. Tingsrättens påföljd om dagsböter upphörde därmed att gälla. Hovrätten upphävde också beslutet om avgift till brottsofferfonden.

Eftersom den tilltalade frikändes skulle staten stå för kostnaden för försvararen både i tingsrätten och i hovrätten. Hovrätten beslutade även att den tilltalade inte längre skulle vara skyldig att återbetala någon del av försvararkostnaden till staten.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts till 40 dagsböter om 310 kronor per dagsbot och ålagts att betala avgift till brottsofferfonden. Tingsrätten hade dessutom beslutat att den tilltalade skulle återbetala 90 000 kronor av försvararkostnaden till staten. Hovrätten ändrade alltså denna ordning helt genom frikännande dom.