Människorov i en bil ändrades bara delvis i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov. Den tilltalade bestred ansvar och skadestånd, men hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens bedömning. Den enda ändringen gällde skadeståndet, som sänktes från 21 000 kronor till 18 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive bedömningen att gärningen skulle rubriceras som människorov av mindre grovt brott.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde människorov, mindre grovt brott, med händelser den 6 april 2020. Enligt åklagaren skulle den tilltalade tillsammans med en medtilltalad ha tagit tag i målsäganden, tvingat in honom i en bil och därefter utsatt honom för våld och hot. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden fördes till sin bostad för att hämta pengar och att gärningen skulle bedömas som människorov. I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet skulle ogillas. I andra hand yrkade han att gärningen skulle rubriceras som olaga frihetsberövande, rån och övergrepp i rättssak. Åklagaren motsatte sig detta och ville i stället att människorovet skulle bedömas som brott av normalgraden, men i vart fall inte ogillas.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för människorov, mindre grovt brott enligt 4 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Hovrätten hade alltså att pröva domen efter överklagande, men kom fram till att rubriceringen skulle vara densamma som i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma skriftliga bevisning som i tingsrätten. Därutöver lades en sms-konversation fram av den tilltalade till stöd för att ett vittnes uppgifter i tingsrätten inte var trovärdiga. Åklagaren åberopade i sin tur ytterligare handlingar för att visa att konversationen var manipulerad och att vittnet varit trovärdigt. Hovrätten spelade upp de ljud- och bildinspelade förhören från tingsrätten, med undantag för ett förhör, och höll även omförhör med ett vittne samt nya förhör med ytterligare personer.

Hovrätten gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten. Domstolen ansåg att ett vittnes uppgifter och målsägandens berättelse stödde varandra och hade tillräckligt stöd i övrig utredning för att kunna läggas till grund för bedömningen. Sms-konversationen som åberopats av den tilltalade ansågs inte rubba trovärdigheten hos vittnet. Hovrätten fann tvärtom att det framstod som klart mer sannolikt att konversationen var manipulerad än att den var äkta.

Hovrätten fann det därmed visat att den tilltalade och den medtilltalade gemensamt tog tag i målsäganden och tvingade in honom i bilen, samt att målsäganden utsattes för det våld och de hot som åklagaren påstått, med undantag för påståendet att hot uttalats om att målsäganden skulle dödas om han anmälde saken till polisen. Hovrätten konstaterade också att målsäganden kortvarigt fick gå in i sin bostad för att hämta pengar, men att detta inte förändrade bedömningen av gärningen.

Domstolen kom fram till att gärningen skulle bedömas som människorov och, i likhet med tingsrätten, som mindre grovt brott enligt 4 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Någon ändring av skuldfrågan eller rubriceringen skedde alltså inte i hovrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens påföljd för den tilltalade. Straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i två år, och straffmätningsvärdet motsvarade fängelse i ett år och två månader. Hovrätten delade också tingsrättens uppfattning att det fanns särskilda skäl att bestämma påföljden till fängelse. Någon lindrigare påföljd ansågs inte aktuell, eftersom gärningens art och straffmätningsvärdet talade starkt emot skyddstillsyn.

Den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten ändrade dock tingsrättens skadeståndsbelopp och bestämde att den tilltalade, solidariskt med den medtilltalade, skulle betala 18 000 kronor till målsäganden jämte ränta från den 6 april 2020. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 21 000 kronor. Beslutet om beslag skulle bestå.

Hovrätten tog också ställning till ersättningarna till försvarare och målsägandebiträde samt slog fast att staten skulle stå för dessa kostnader. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden nämns i underlaget, men hovrätten ändrade inte något annat än skadeståndet.