Fartöverträdelse och mobilanvändning under körning

Den tilltalade döms av Döld domstol för två trafikbrott som båda begicks den 13 oktober 2025 på väg 23 i Hässleholms kommun. För hastighetsöverträdelse har domstolen konstaterat att han körde personbil i 92 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet var 80 km/tim. För brott mot trafikförordningen har domstolen funnit att han använde mobiltelefon genom att hålla den i handen i samband med körningen. Båda gärningarna har bedömts som styrkta och han döms i enlighet med åtalet.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte talan i två åtalspunkter. Den första avsåg hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § fjärde stycket och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen samt Trafikverkets föreskrifter. Enligt gärningsbeskrivningen körde den tilltalade personbil med 92 km/tim på väg 23 i Hässleholms kommun den 13 oktober 2025, trots att den högsta tillåtna hastigheten var 80 km/tim.

Den andra åtalspunkten avsåg brott mot trafikförordningen enligt 4 kap. 10 e § och 14 kap. 3 § 1 p c trafikförordningen. Enligt åtalet använde den tilltalade mobiltelefon genom att hålla den i handen i samband med att han körde personbil. Även denna gärning ska enligt åtalet ha begåtts den 13 oktober 2025 på väg 23 i Hässleholms kommun.

Den tilltalade medgav händelseförloppet men förnekade brott. Han gjorde gällande att han hade handlat i nöd och ifrågasatte även den uppmätta hastigheten.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från den skriftliga bevisningen, bland annat ATK-sektionens utredning. Domstolen konstaterade att radarsensorn som registrerade hastighetsöverträdelsen var verifierad till och med den 26 juni 2026. Den tilltalade hade visserligen invändningar mot mätresultatet och hänvisade till möjliga fel som kalibrering, avstånd eller vinkel, men han kunde inte peka på något konkret som talade för att mätningen varit felaktig. Invändningen lämnades därför utan avseende.

Genom hans egna uppgifter och den skriftliga bevisningen fann domstolen att det var utrett att han vid den tid och plats som angavs i gärningsbeskrivningen körde fortare än tillåten hastighet och att han under färden höll mobiltelefonen i handen. De objektiva förutsättningarna för ansvar ansågs därmed uppfyllda för båda åtalspunkterna.

När det gällde invändningen om nöd fann tingsrätten att även om den tilltalades uppgifter om den föregående händelsen lades till grund för bedömningen, framgick det av hans egen berättelse att han när hastighetskameran registrerade fordonet redan hade kört om den aktuella bilen och samtidigt talade med SOS i syfte att ta sig till en säker plats. Någon pågående situation där han vid just den tidpunkten utsattes för ett försök att preja honom av vägen ansågs därför inte föreligga. Domstolen bedömde att det, även med hänsyn till den rädsla och stress han beskrivit, inte fanns en sådan nödsituation att det var försvarligt att fortsätta färden i för hög hastighet eller att hålla mobiltelefonen i handen under körningen. Förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nöd ansågs därför saknas.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för hastighetsöverträdelse och brott mot trafikförordningen i enlighet med åtalet. Påföljden bestämdes till penningböter om 2 750 kronor.

Domstolen beslutade också om ersättning till offentlig försvarare. Advokaten fick ersättning av staten med 6 954 kronor, varav 3 509 kronor avsåg arbete, 2 054 kronor tidsspillan och 1 391 kronor mervärdesskatt. Staten skulle stå för kostnaderna.