Grov misshandel ändrades delvis i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov misshandel samt försök till rån och försök till grovt olaga tvång. Hovrätten fastställde frikännandena avseende försök till rån och försök till grovt olaga tvång, men ändrade tingsrättens dom i fråga om grov misshandel och skadestånd. Den tilltalade dömdes fortsatt för grov misshandel, men hovrätten justerade skadeståndet uppåt och förverkade hela den villkorligt medgivna friheten.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för försök till rån och försök till grovt olaga tvång, eller i andra hand medhjälp till dessa brott, enligt åtalspunkterna 1.1 och 1.2. Åklagaren yrkade också att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt åtalspunkten 2. I hovrätten justerades gärningsbeskrivningen för åtalspunkten om försök till rån så att det angavs att de tilltalade hade tvingat målsäganden att stanna på platsen genom att omringa och hålla fast honom samt fälla honom till marken. För åtalspunkten om försök till grovt olaga tvång justerades beskrivningen så att det gjorda brottet skulle bedömas som grovt med hänvisning till bland annat pistolliknande föremål, anspelningar på våldskapital och allvarlig kroppsskada.

Hovrätten konstaterade att åklagaren hade gjort gällande att gärningen i åtalspunkten om försök till rån även innefattade fullbordat grovt olaga hot, olaga tvång och grov misshandel, men hovrätten fann att de delarna i stället fick ses som en inledning till misshandeln. Försökspunkterna ledde alltså inte till fällande dom.

När det gäller grov misshandel fann hovrätten att den tilltalade, tillsammans med andra, deltagit i ett händelseförlopp där målsäganden först hindrades från att lämna platsen genom att omringas, fasthållas och fällas till marken. Därefter fortsatte misshandeln. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel. I hovrätten framkom också att den tilltalade först där förnekade att han var en av de personer som syntes på övervakningsfilmerna, men hovrätten ansåg att denna uppgift motbevisades av övrig utredning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten, men kompletterade med förhör med den tilltalade och med ett vittne, en polis. Dessutom åberopades ny bevisning i form av ett vittnesförhör med en polis som berättade om målsägandens uppgifter på platsen efter händelsen. Polisen uppgav att målsäganden låg på golvet, hade smärtor och var mycket rädd. Enligt polisen berättade målsäganden att han blivit misshandlad i samband med att några personer kommit fram och krävt att han skulle swisha pengar, annars skulle han inte få se sitt barn igen.

Trots detta ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det inte var ställt utom rimligt tvivel att målsäganden hade hotats på det sätt som åklagaren påstod, eller att han utsatts för våld eller tvång i syfte att få honom att betala pengar eller ändra adress. Det var inte heller styrkt att ett pistolliknande föremål visats eller att det förekommit anspelningar på allvarligt våldskapital. Därför frikändes den tilltalade från försöksbrotten.

I skuldfrågan rörande grov misshandel gjorde hovrätten däremot en mer precis bedömning av händelseförloppet än tingsrätten i vissa delar. Hovrätten ansåg att det var utrett att den tilltalade deltog i upptakten till misshandeln och att han genom sin medverkan främjade gärningen. Hovrätten fann också att den tilltalades uppgift om att han inte var den svartklädde personen med uppdragen luva inte stämde med den övriga utredningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten lämnade tingsrättens fällande dom för grov misshandel mot den tilltalade oförändrad. Påföljden ändrades inte i sak, och hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att fängelsestraffet skulle bestå. Hovrätten förverkade dessutom hela den villkorligt medgivna friheten. Den tilltalade skulle också vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Skadeståndet ändrades dock. Tingsrätten hade bestämt skadeståndet till 30 000 kronor, varav 10 000 kronor skulle betalas solidariskt med en medtilltalad. Hovrätten höjde skadeståndet till 50 775 kronor, med ränta enligt tingsrättens beslut, och behöll ordningen att 10 000 kronor ska betalas solidariskt med den medtilltalade. Hovrätten ansåg att 50 000 kronor utgjorde skälig kränkningsersättning och att ersättning för sveda och värk skulle uppgå till 775 kronor.

Hovrätten tog också bort den sekretess som tingsrätten hade beslutat om. Någon uppgift om ändrad brottsofferfondsavgift för den tilltalade anges inte i hovrättens beslut. Den tilltalade hade varit häktad, och hovrätten beslutade att han skulle vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.