Bokföringsbrott och skattebrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål som gällde flera skattebrott, försvårande av skattekontroll, bokföringsbrott, näringsförbud och företagsbot. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom och ändrade inte den övergripande utgången i skuldfrågorna. Den tilltalade dömdes i hovrätten till fängelse i åtta månader. Dolt namn var en av de tilltalade i hovrätten, men denna artikel fokuserar på den tilltalade som hovrätten prövade i skuld- och påföljdsfrågorna.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten avsåg först och främst flera oriktiga uppgifter i deklarationer för en filial och ett bolag. Enligt hovrätten hade den tilltalade i filialen lämnat oriktiga uppgifter i fyra momsdeklarationer och en inkomstdeklaration. Hovrätten utgick från att en annan person hade fyllt i beloppen i deklarationerna, men bedömde att den tilltalade genom sitt agerande ändå hade lämnat de oriktiga uppgifterna i skattebrottslig mening.

För filialen gällde att en momsdeklaration för september 2013 hade undertecknats av den tilltalade. Det fanns också en momsdeklaration för juni 2013 som inte var undertecknad, samt en momsdeklaration för december 2013 och en inkomstdeklaration för 2013 som hovrätten ansåg vara undertecknade med ett namn som avvek från den tilltalades namnteckning. Hovrätten utgick därför från att den andra personen hade fyllt i de övriga fyra deklarationerna och att de skickats in utan att den tilltalade hade sett dem. Trots detta ansåg hovrätten att den tilltalade, genom att lämna underlag eller oriktiga uppgifter till den som skötte bokföringen, hade lämnat de oriktiga deklarationsuppgifterna till Skatteverket.

De åtalade gärningarna hänförliga till filialen delades upp i fyra skattebrott. Hovrätten ansåg att två av dessa skulle bedömas som grova skattebrott. Det gällde deklarationerna kopplade till faktura 32 samt momsdeklarationen för december 2013 och inkomstdeklarationen för beskattningsåret 2013. De två övriga deklarationerna bedömdes som skattebrott av normalgraden. När det gällde faktura 31 ansåg hovrätten inte att det var bevisat att den tilltalade uppsåtligen hade orsakat att bokföringen blev oriktig.

Hovrätten bedömde också att den tilltalade hade gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll, grovt brott. Domstolen fann att han under räkenskapsåret 2013 hade orsakat att stora intäkter och moms inte bokfördes i filialen och att han dessutom hade låtit föra in en osann handling i bokföringen. Hovrätten ansåg också att han genom grov oaktsamhet hade underlåtit att kontrollera bokföringen på ett sådant sätt att Skatteverkets kontrollverksamhet riskerade att försvåras.

För bolaget gällde åtalet bokföringsbrott och skattebrott. Hovrätten fann att årsredovisningen för 2014 hade upprättats för sent, med mer än fem månaders försening. Det innebar att rörelsens ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Hovrätten ansåg att den tilltalade, i egenskap av faktisk företrädare, hade varit oaktsam och därför gjort sig skyldig till bokföringsbrott av normalgraden. Hovrätten fann också att den tilltalade hade undanhållit en faktura och betalningen av den för den som skötte bokföringen, vilket ledde till att moms inte deklarerades. Detta bedömdes som ytterligare ett skattebrott av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma huvudsakliga utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten hade spelats upp i hovrätten med ljud och bild. Hovrätten noterade att ett vittne framstod som mer osäkert i hovrätten än i tingsrätten när det gällde hur deklarationerna hade hanterats. Den osäkerheten kom den tilltalade till godo i flera delar av prövningen.

När det gällde ansvaret för de oriktiga deklarationsuppgifterna ansåg hovrätten att den tilltalade, som ägare, verkställande företrädare och företagsledare, måste ha förstått att de uppgifter han lämnade vidare skulle ligga till grund för bokföring och deklarationer. Om han hade lämnat oriktiga handlingar eller uppgifter, eller underlåtit att lämna korrekta sådana, ansåg hovrätten att han uppsåtligen hade lämnat de oriktiga uppgifterna till Skatteverket.

I fråga om faktura 31 fann hovrätten att det inte var bevisat att den tilltalade uppsåtligen hade orsakat den oriktiga bokföringen. För faktura 32, samt för vissa andra fakturor, ansåg hovrätten däremot att det var bevisat att han hade agerat uppsåtligen. Domstolen fäste vikt vid att förfarandet upprepats och att en osann handling hade använts, vilket visade att han hade haft uppsåt att undandra skatt.

När det gällde bokföringsbrottet i bolaget gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten endast i skuldfrågan mellan de tilltalade, men inte i fråga om att brottet skulle anses föreligga. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade varit oaktsam genom att inte hålla sig underrättad om bokföringsarbetet och genom att inte se till att årsredovisningen färdigställdes i rätt tid. Att arbetet hos den som skötte bokföringen eventuellt hade varit försenat ändrade inte ansvaret, eftersom företrädaren bär det huvudsakliga ansvaret för att bokföringen sköts korrekt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak men gjorde en egen bedömning av flera åtalspunkter och brottsrubriceringar. Den tilltalade dömdes för fyra skattebrott hänförliga till filialen, varav två rubricerades som grova skattebrott och två som skattebrott av normalgraden. Han dömdes också för försvårande av skattekontroll, grovt brott, för bokföringsbrott av normalgraden i bolaget och för ytterligare ett skattebrott av normalgraden hänförligt till bolaget.

Hovrätten bedömde att den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i nio månader, men med hänsyn till att den tilltalade också ålades näringsförbud bestämdes straffmätningen till fängelse i åtta månader. Hovrätten fann att det inte fanns särskilda skäl att välja någon annan påföljd än fängelse. Den indirekta effekt som företagsboten hade på ekonomin ansågs inte påverka påföljdsbestämningen.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning om näringsförbud och företagsbot. Tingsrätten hade tidigare dömt till villkorlig dom och dagsböter för bokföringsbrott, men hovrätten gick alltså över till fängelse och lägre straff än vad det samlade brottsliga förfarandet annars skulle ha motiverat efter beaktande av näringsförbudet. Tingsrätten hade också beslutat om brottsofferfond, men hovrätten nämner inte någon ändring i den delen i den text som lämnats.

Den tilltalade hade inte varit häktad enligt det material som lämnats.