Skattebrott och fråga om företagsbot prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om skattebrott, skattetillägg och företagsbot. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak, vilket innebär att den tilltalade dömdes för skattebrott och att påföljden stod fast. Den enda ändringen gällde företagsboten, där hovrätten undanröjde tingsrättens dom mot bolaget och avvisade yrkandet om företagsbot.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en brottslighet som enligt åklagaren bestod av skattebrott kopplade till bolagsverksamhet och en åtgärd som medförde skattepliktig förmån. Hovrätten redovisade att den i huvudsak tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten med den tilltalade och andra hörda personer spelades upp, och hovrätten höll dessutom vissa nya förhör.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för två fall av skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen. De gärningar som låg till grund för åtalet hade enligt tingsrättens dom begåtts den 13 februari 2019 och den 16 april 2020. Hovrätten ändrade inte denna bedömning. Den tilltalade hade också förts talan om skattetillägg, och det fanns dessutom ett yrkande om företagsbot mot bolaget.

Av hovrättens dom framgår att den tilltalade i överklagandet yrkade frikännande och lindrigare påföljd, medan åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hovrätten konstaterade att den tilltalade hade fungerat som faktisk företrädare för bolaget under den aktuella tidsperioden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att den kompletterande skriftliga bevisning som den tilltalade åberopat inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrätten gjort. Inte heller förhöret med ett nytt vittne ändrade hovrättens syn på saken.

När det gällde skattebrotten uttalade hovrätten att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten av försäljningen av en lastbil och släpvagn eller av den tilltalades operation. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att operationen vid tidpunkten utgjorde en skattepliktig förmån som skulle ha redovisats i bolagets bokföring och i den tilltalades inkomstdeklaration. Därför ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att både de objektiva och subjektiva rekvisiten för skattebrott var uppfyllda.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning i frågan om överträdelse av näringsförbud. Den slutsatsen påverkades inte av det som hade kommit fram i hovrätten.

I skuldfrågan stod tingsrättens dom därför fast.

När det gällde företagsboten gjorde hovrätten dock en annan rättslig bedömning. Hovrätten konstaterade att bolaget redan hade påförts skattetillägg för samma oriktiga uppgifter som låg till grund för yrkandet om företagsbot. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att dubbelprövningsförbudet utgjorde ett absolut hinder mot att pröva frågan om företagsbot. Det räckte därför inte att, som tingsrätten hade gjort, endast jämka företagsbotens storlek. Tingsrättens dom mot bolaget undanröjdes därför och yrkandet om företagsbot avvisades.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom för den tilltalade. Påföljden stod alltså fast som villkorlig dom förenad med samhällstjänst om 120 timmar, med en alternativ fängelsenivå om fyra månader om fängelse i stället hade valts. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten av brottslighetens samlade straffvärde.

Hovrätten uttalade också att det saknades skäl att låta lagföringstidpunkten, handläggningstiden eller den tilltalades ålder påverka straffmätningen. Inte heller fanns skäl att ändra bedömningen av förverkande av villkorligt medgiven frihet. Det framgår att återfall i brott inte skulle påverka straffmätningen i skärpande riktning eftersom det beaktades genom förverkandet.

I fråga om skattetillägg stod tingsrättens avgörande fast även i hovrätten. Hovrätten ändrade inte heller beslutet om ersättning till offentligt försvar. Däremot justerade hovrätten ersättningen för tidsspillan och slog fast hur stor del av försvararkostnaderna som den tilltalade skulle återbetala till staten. Hovrätten angav att den tilltalade skulle återbetala en del av kostnaderna till staten, men någon häktningstid redovisas inte i den tillhandahållna texten.

I jämförelse med tingsrätten stod alltså den tilltalades fällande dom, påföljd, skattetillägg och återbetalningsskyldighet i huvudsak fast, medan bolagets företagsbot undanröjdes.