Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

2020-04-15

I målet har ett bolag, via ett dotterbolag, gjort ett externt förvärv av andelar i ett bolag. Finansieringen har delvis skett genom att bolaget lånat 1,617 miljarder kronor av sitt moderbolag, som är ett investmentföretag. Räntan på lånet är 3,5 procent per år. På årsdagen för lånet har bolaget möjlighet att antingen betala räntan eller kapitalisera den dvs. att räntan läggs till skulden. Om räntan kapitaliseras höjs räntan för det aktuella året med ett särskilt tillägg om 2 procentenheter till 5,5 procent. Den högre räntesatsen utgår bara om bolaget inte har tillgängliga medel beräknade på visst sätt. Den fråga som uppstod i målet är om skuldförhållandet mellan bolaget och moderbolaget ska anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån i enlighet med 24 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen. Skatteverket ansåg att en kapitalisering av räntan innebär att det uppstår ett nytt skuldförhållande mellan parterna som ska bedömas för sig mot bestämmelsen.Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att parterna betraktar huvudskulden och den kapitaliserade räntan som ett enda skuldförhållande och att det inte har framkommit något som ger anledning att frångå parternas uppfattning i denna fråga. Det är därmed fråga om ett enda skuldförhållande. Högsta förvaltningsdomstolen betonar vidare att det framgår av förarbetena att avdragsbegränsningsregeln i 24 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen är av skatteflyktskaraktär och avsedd att träffa rena missbruksfall. Moderbolaget är ett investmentföretag och en utgångspunkt vid prövningen är att moderbolaget på grund av substansrabatten inte har möjlighet att lämna tillskott till bolag inom intressegemenskapen i stället för lån. Enligt de förutsättningar som framgår i målet överstiger moderbolagets externa upplåning de fordringar som moderbolaget har på företag inom intressegemenskapen. Detta talar med styrka mot att skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Ett villkor om att gäldenären har rätt att kapitalisera räntan och lägga den till huvudskulden torde inte vara ovanligt vare sig mellan oberoende företag eller mellan företag i intressegemenskap. Den maximala skillnaden mellan den ränta som moderbolaget betalar på sina externa lån och räntan på det aktuella lånet ligger kring 1,33 procentenheter. Skillnaden i räntenivå framstår inte som anmärkningsvärd och det har heller inte framkommit att räntevillkoren i avtalet på ett märkbart sätt avviker från vad som kan bedömas som marknadsmässigt. Mot denna bakgrund ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att skuldförhållandet inte kan sägas uteslutande eller så gott som uteslutande ha uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.

 
Warning1