Dom i mål ang. vållande till annans död, grovt brott mm

I november 2017 inträffade en tragisk trafikolycka i Trollhättan där en fjortonårig pojke som cyklade på en parkeringsplats blev påkörd av en bil och avled av sina skador. Under en viss tid efter olyckan var föraren av bilen okänd, men sedan riktades misstankarna mot en nu sjuttonårig pojke. Åklagaren har väckt åtal mot sjuttonåringen och har yrkat att han ska dömas för grovt vållande till annans död, smitning från trafikolycka och olovlig körning. Den förolyckade pojkens närstående har yrkat skadestånd mot sjuttonåringen och, enligt de särskilda bestämmelserna om föräldrars ersättningsskyldighet för skada som barn vållar genom brott, mot hans vårdnadshavare. Sjuttonåringen har förnekat att han körde olycksbilen, men har medgett att han den kvällen körde en annan bil och har därför erkänt olovlig körning.  

Tingsrätten har under två dagar hållit huvudförhandling i målet och har i dag meddelat dom mot sjuttonåringen. Domstolen har då kommit fram till att sjuttonåringen körde olycksbilen och därför orsakade den fjortonårige pojkens död. Eftersom han saknade körkort har tingsrätten dömt honom för olovlig körning. Tingsrätten har också dömt honom för smitning, eftersom han lämnade platsen för olyckan utan att lämna uppgifter om sin identitet eller upplysningar om olyckan.

Däremot har tingsrätten inte dömt sjuttonåringen för vållande till annans död. För att någon ska dömas för vållande till annans död, krävs att gärningsmannen av oaktsamhet orsakat någons död. Har föraren varit normalt aktsam, kört efter sin förmåga och haft sådan uppsikt som kan krävas av honom eller henne, men olyckan har hänt ändå, så har föraren inte varit oaktsam och ska inte dömas för vållande till annans död. Det är förarens agerande i den särskilda trafiksituationen som är avgörande för om denne varit oaktsam eller inte. Förhållandet att sjuttonåringen körde bil utan körkort, räcker inte för att han ska anses ha varit oaktsam. Åklagaren måste bevisa bortom rimligt tvivel att omständigheterna i den särskilda trafiksituationen var sådana att sjuttonåringen var oaktsam. Tingsrätten har bedömt att det finns oklarheter om exakt hur olyckan skedde. Det är inte utrett vilken väg cykeln färdades över parkeringsplatsen eller hur bilen och cykeln befann sig i förhållande till varandra vid kollisionsögonblicket. Fanns cykeln redan på vägbanan framför bilen och blev den påkörd bakifrån eller körde cykeln ut på vägbanan och blev påkörd i sidan? Det är inte klarlagt. Det kan inte heller uteslutas att andra bilar fanns parkerade som skymde sikten för sjuttonåringen. Enligt domstolens bedömning är det inte uteslutet att cykeln plötsligt, och utan rimlig möjlighet för sjuttonåringen att i förväg upptäcka den, dök upp omedelbart framför bilen. I så fall skedde olyckan utan att sjuttonåringen, som inte körde fort på parkeringsplatsen, var oaktsam. Domstolen har alltså funnit rimligt tvivel till åklagarens gärningspåstående och har därför friat sjuttonåringen från brottet vållande till annan död. Eftersom det enligt domstolen inte är bevisat att sjuttonåringen var oaktsam, har domstolen också lämnat målsägandenas yrkande om skadestånd utan bifall.

Sjuttonåringen har för brotten smitning från trafikolycka och olovlig körning dömts till ungdomsvård.