Rån friades i hovrätten efter överklagande

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat hemfridsbrott, misshandel och rån. Utfallet blev att hovrätten ändrade tingsrätten på flera punkter. Den tilltalade frikändes från åtalet för rån, fängelsestraffet sänktes till fyra månader och skadestånden till målsägandena justerades ned. Hovrätten stod i övrigt fast vid att den tilltalade skulle dömas för hemfridsbrott, grovt brott, och misshandel.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera händelser med olika åtalspunkter. I hovrätten prövades bland annat ett åtal om misshandel från den 6 april 2018, där det påstods att den tilltalade hade slagit målsäganden med knytnävsslag. Hovrätten redovisade också åtalet om misshandel och skadegörelse från samma datum, där den tilltalade påstods ha slagit målsäganden med flera slag och även gjort sig skyldig till skadegörelse.

Vidare prövades åtal om överträdelse av kontaktförbud vid tre tillfällen. Hovrätten fann att två av dessa åtalspunkter inte var styrkta, medan en punkt ledde till fällande dom.

Det mest omfattande åtalet gällde händelser den 24 november 2018 i en bostad. Där påstod åklagaren att den tilltalade och en annan person trängde sig in i målsägandenas gemensamma bostad, att våld användes mot den ena målsäganden och att pengar tillgreps. I hovrätten bedömdes detta som hemfridsbrott, grovt brott, och misshandel, men inte som rån. Rånåtalet ogillades alltså helt.

Hovrätten nämner också att tingsrätten dömt den tilltalade för misshandel, hemfridsbrott, grovt brott, ringa stöld och rån, medan hovrätten ändrade den bedömningen i vissa delar. Tingsrättens skadestånd till två målsägande sattes ned i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Videoinspelade förhör spelades upp, och hovrätten gjorde en egen bevisvärdering av vittnesuppgifter, fotografier, rättsintyg och händelserapporter.

I fråga om misshandeln den 6 april 2018 fann hovrätten att det var utrett att den tilltalade blev slagen med ett knytnävsslag i huvudet och att våldet orsakade smärta, svullnad och blodvite. Hovrätten ansåg, mot bakgrund av polisförhör, vittnesuppgifter och övrig utredning, att det var ställt utom rimligt tvivel att den andra tilltalade personen var gärningsmannen. Den tilltalade dömdes därför för misshandel.

När det gällde misshandel och skadegörelse vid den senare händelsen ansåg hovrätten att ett vittnes uppgifter skulle läggas till grund för händelseförloppet. Hovrätten fann att det var bevisat att den andra tilltalade slog målsäganden med ett knytnävsslag i huvudet och att detta orsakade smärta. Åtalet för skadegörelse godtogs också, i enlighet med tingsrättens bedömning.

I fråga om kontaktförbudsöverträdelse fann hovrätten att besöken hos den skyddade personen var bevisade, men att vissa kontakter hade ett befogat syfte eftersom den skyddade personen hjälpte till med tvätt och bidrag. Därför ogillades två åtalspunkter. En nattlig kontakt ansågs dock obefogad, och den punkten ledde till fällande dom.

När hovrätten prövade händelsen den 24 november 2018 fann domstolen att den tilltalade och den andra personen hade varit i målsägandenas gemensamma bostad. Hovrätten lade stor vikt vid sms, en händelserapport och ett vittnes trovärdiga berättelse. En av målsägandenas uppgifter bedömdes som överdrivna och delvis osannolika. Hovrätten fann att det var bevisat att den tilltalade och den andra personen trängde sig in i bostaden och att detta utgjorde hemfridsbrott. Eftersom ett tillhygge fanns med och syftet bedömdes vara att utöva våld, bedömdes brottet som grovt.

Hovrätten ansåg däremot att rån inte var styrkt. Domstolen fann att den ena målsäganden själv tog fram sin plånbok för att få våldet att upphöra och att den tilltalades agerande inte visade att pengar krävdes ut under hot. Inte heller ansågs omständigheterna ge stöd för att döma för annat brott på den punkten. Den tilltalade frikändes därför från rånåtalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade frikändes från åtalet för rån. Fängelsestraffets längd bestämdes till fyra månader. Hovrätten angav att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde motsvarande fängelse fyra månader och att annan påföljd inte var möjlig, bland annat med hänsyn till att brottsligheten begåtts under pågående skyddstillsyn.

Skadeståndet till den ena målsäganden sattes ned till 5 000 kronor att betalas solidariskt med den andra personen. Skadeståndet till den andra målsäganden sattes också ned till 5 000 kronor, även det solidariskt med den andra personen. Hovrätten ogillade däremot ersättning för sveda och värk eftersom utredningen inte visade sådana akuta besvär att sådan ersättning kunde dömas ut.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i 1 år 4 månader och högre skadeståndsbelopp. Hovrätten sänkte alltså både straffet och skadestånden. Av hovrättens beslut framgår också att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess domen vunnit laga kraft.