Grovt miljöbrott med svartmassa prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt miljöbrott rörande hantering av svartmassa, en restprodukt från krossade alkaliska batterier. I hovrätten ändrades tingsrättens dom främst på så sätt att den tilltalades fängelsestraff sattes ned från fyra år till tre år. I övrigt stod tingsrättens dom fast i den del som gällde att den tilltalade dömdes för grovt miljöbrott och att näringsförbud skulle gälla i fem år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överlåtelse, transport, förvaring och nedgrävning av totalt 1 897,6 ton svartmassa. Enligt hovrätten hade materialet överlåtits under perioden 1 januari 2018 till och med 30 september 2019 till ett svenskt bolag som saknade laglig möjlighet att hantera farligt eller annat förorenat avfall. Avfallet hade därefter förts till flera fastigheter och i stor utsträckning förvarats utomhus utan väderskydd och grävts ner.

Hovrätten behandlade i sak tre olika roller i händelseförloppet. För den tilltalade som hade överlåtit svartmassan bedömde hovrätten att han hade gjort sig skyldig till miljöbrott, men inte grovt miljöbrott. För de två andra huvudaktörerna ansåg hovrätten att de tillsammans och i samförstånd tagit emot svartmassan, medverkat till transporterna och till nedgrävning på olika platser, vilket bedömdes som grovt miljöbrott. En tredje medverkande person bedömdes ha tagit emot och förvarat 1 003 ton svartmassa samt grävt ner en mycket stor mängd avfallet på en fastighet, vilket hovrätten också bedömde som miljöbrott, men inte grovt.

Åklagaren hade i hovrätten justerat åtalet enligt bilaga A, men de exakta ändringarna framgår inte av den text som tillhandahållits. Hovrätten utgick ändå från samma grundläggande händelseförlopp som i tingsrätten, där den tilltalade dömts för grovt miljöbrott mellan 2018-01-01 och 2019-12-31.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten slog fast att svartmassan var en miljöskadlig restprodukt med höga halter tungmetaller, framför allt zink, men även andra tungmetaller. Domstolen ansåg att materialet var farligt avfall och att hanteringen kunnat medföra föroreningar som är skadliga för människors hälsa, djur och växter i en omfattning som inte är av ringa betydelse. Samtidigt framhöll hovrätten att frågan om materialet formellt varit farligt avfall enligt avfallsförordningen inte var avgörande för straffansvaret, utan att det centrala var hur det faktiskt hanterats.

Bevisningen som lades fram i hovrätten bestod dels av den utredning som redan åberopats i tingsrätten, dels av ny skriftlig bevisning i form av bland annat fotografier, e-post och en artikel om jordförbättring. Hovrätten tog även upp tilläggsförhör med flera personer samt ett vittnesförhör. Utifrån detta ansåg hovrätten att den tilltalade som överlåtit svartmassan inte hade visat ett sådant medvetet risktagande som krävs för grovt miljöbrott. Han bedömdes i stället ha varit omedvetet oaktsam genom att inte göra tillräckliga kontroller av mottagarens möjlighet att hantera avfallet. Därför ändrade hovrätten tingsrättens bedömning på den punkten.

För de två övriga huvudaktörerna ansåg hovrätten däremot att de hade haft god kännedom om svartmassans innehåll, att de agerat tillsammans och i samförstånd och att de även medverkat till att avfallet grävts ner på flera platser. Därmed bedömdes deras gärningar som grova miljöbrott. En tredje medverkandes ansvar bedömdes mer begränsat och inte som grovt, eftersom det inte var visat att han varit införstådd med en övergripande brottsplan eller med att materialet var miljöskadligt på samma sätt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade som överlåtit svartmassan. I stället för grovt miljöbrott dömdes han för miljöbrott av normalgraden. Brottstiden angavs till 1 januari 2018–30 september 2019. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade några månaders fängelse, men valde villkorlig dom i förening med 80 dagsböter. Hovrätten beslutade också att någon näringsförbud inte skulle meddelas för honom.

För de övriga huvudaktörerna bestämde hovrätten fängelsestraffet till två år och sex månader för den ene och till tre år för den andre. För den sistnämnde, som också varit frihetsberövad, ansåg hovrätten att särskilda skäl fanns att inte förena den villkorliga domen med böter. Hovrätten fastställde dessutom näringsförbud för de två som dömdes för grovt miljöbrott, med längderna fem år respektive tre år.

I den del som gällde den tilltalade som hovrätten fann skyldig till miljöbrott av normalgraden bestämdes alltså påföljden till villkorlig dom, och tingsrättens fängelsestraff på fyra år ändrades. Någon uppgift om häktningstid anges inte i den tillhandahållna texten.

Fakta