Bokföringsbrott i bolag: hovrätten fastställde tingsrättens dom

Hovrätten prövade ett överklagande av en tingsrättsdom i ett mål om bokföringsbrott. Den tilltalade yrkade frikännande, men hovrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten och fastställde därför domen. Tingsrättens påföljd stod alltså fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter om bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, som var faktisk företrädare för ett bolag, hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att inte löpande bokföra uppkomna affärshändelser i rätt tid.

För den första åtalspunkten avsåg påståendet räkenskapsåret 2020. Enligt åtalet bokfördes affärshändelser som inträffat under tiden den 1 januari 2020 till den 31 december 2020 först i oktober–november 2021. Gärningen påstods ha begåtts i Mörbylånga kommun eller annan okänd plats i Sverige.

För den andra åtalspunkten avsåg påståendet tiden den 1 januari 2021 till den 12 november 2021. Enligt åtalet bokfördes affärshändelser som inträffat under denna period först i november 2021. Även denna gärning påstods ha begåtts i Mörbylånga kommun eller annan okänd plats i Sverige.

Tingsrätten fann att båda gärningarna var styrkta och rubricerade dem som bokföringsbrott. När målet kom till hovrätten var utredningen i allt väsentligt densamma. Hovrätten tog upp att kompletterande frågor hade ställts om den subjektiva ansvarsförutsättningen och att ny skriftlig bevisning hade åberopats, men hovrätten gjorde ändå inte någon annan bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Tingsrätten lade till grund att bolaget hade bedrivit bokföringspliktig verksamhet och att bolaget försattes i konkurs den 12 november 2021. Av den skriftliga bevisningen och de hördas uppgifter ansåg tingsrätten att det var utrett att affärshändelser under både 2020 och 2021 inte bokförts löpande i rätt tid, utan först i oktober–november 2021. Tingsrätten fann också att bristerna varit sådana att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

När det gällde den tilltalade bedömde tingsrätten att han varit bolagets faktiska företrädare och därmed ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Hans uppgift om att han hade anlitat en extern person för bokföringen och skickat material dit godtogs inte. Tingsrätten ansåg, efter att ha värderat den externa personens uppgifter som trovärdiga och tillförlitliga, att bokföringsmaterialet i praktiken inte hade kommit in förrän hösten 2021. Domstolen bedömde därför att den tilltalades påståenden om att han försökt fullgöra bokföringen var en efterhandskonstruktion. Den tilltalade ansågs ha haft uppsåt till att affärshändelserna inte bokfördes löpande.

För hovrätten var utredningen i huvudsak densamma som i tingsrätten. Hovrätten konstaterade att det som tillkommit inte gav anledning till några andra bedömningar än dem tingsrätten gjort. Därför ändrades inte domen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade alltjämt är dömd för två fall av bokföringsbrott, båda enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken.

Tingsrätten hade dömt till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle fängelse i två månader ha bestämts. Hovrätten ändrade inte detta. Någon annan påföljd eller särskild åtgärd framgår inte av hovrättens beslut.

Tingsrätten hade även beslutat om beslag av bokföringsmaterial, att det skulle bestå till dess domen vunnit laga kraft och därefter återlämnas enligt beslutet. Hovrätten beslutade att det som tingsrätten bestämt om beslag ska fortsätta att gälla.

Någon uppgift om häktning eller häktningstid finns inte i det material som lämnats.