Skadegörelse ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för skadegörelse efter händelser den 22 september 2024. Tingsrätten frikände honom från de övriga åtalspunkterna om grov fridskränkning, misshandel och olaga hot, men fann det styrkt att han gjort sig skyldig till skadegörelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov fridskränkning, där åklagaren påstod att den tilltalade, som skulle ha varit närstående till målsäganden, hade begått flera gärningar mellan den 1 maj 2024 och den 22 september 2024. Inom ramen för den punkten angavs att han mellan den 1 maj 2024 och den 31 maj 2024 skulle ha slagit målsäganden i ansiktet, att han den 4 augusti 2024 skulle ha bitit henne i armen, att han den 22 september 2024 skulle ha sparkat henne i magen, kastat henne till marken och dragit henne i håret, att han samma dag skulle ha uttalat hot om att hennes familj skulle dö och deras hus sprängas, samt att han samma dag skulle ha tagit sönder inredning, kläder och smink. Tingsrätten frikände honom från grov fridskränkning eftersom målsäganden och den tilltalade inte ansågs ha varit närstående i den mening som krävs och eftersom det inte var fråga om flera gärningar som tillsammans uppfyllde rekvisiten för brottet.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för olaga förföljelse på grund av samma gärningar. Även den åtalspunkten ogillades, eftersom tingsrätten endast fann en skadegörelsegärning styrkt och dessutom ansåg det utrett att målsäganden själv ville träffa den tilltalade.

När det gällde de enskilda gärningarna bedömde tingsrätten att punkten A, misshandel mellan den 1 maj och den 31 maj 2024, inte var styrkt. Åtalet gällde då att den tilltalade skulle ha slagit målsäganden i ansiktet. Tingsrätten frikände honom eftersom bevisningen inte ansågs tillräckligt robust och det fanns utrymme för ett annat händelseförlopp.

Punkten B, misshandel den 4 augusti 2024, avsåg att den tilltalade skulle ha bitit målsäganden i armen i Ropsten. Även den gärningen ogillades. Tingsrätten ansåg att uppgifterna var osäkra och motsägelsefulla och att det inte var praktiskt taget uteslutet att märkena hade uppkommit på annat sätt.

Punkten C, misshandel den 22 september 2024, avsåg att den tilltalade skulle ha sparkat målsäganden i magen, kastat henne till marken och dragit henne i håret. Tingsrätten frikände honom även från den gärningen. Domstolen ansåg att bevisningen inte gav ett tillräckligt stöd för att det var ställt bortom rimligt tvivel att han hade misshandlat målsäganden på det sätt som påstods.

Punkten D, olaga hot den 22 september 2024, gällde påståenden om att den tilltalade hade hotat att målsägandens familj skulle dö och att deras hus skulle sprängas. Även detta åtalsled ogillades, eftersom tingsrätten bedömde att bevisningen inte räckte för att styrka hoten.

Punkten E, skadegörelse den 22 september 2024, ledde däremot till fällande dom. Åklagaren hade påstått att den tilltalade hade tagit sönder inredning, kläder och smink. Tingsrätten fann att han hade erkänt viss skadegörelse och att utredningen gav stöd för att han knäade sönder en klädställning, kastade en sänggavel så att det blev märken på väggen och rev sönder en t-shirt. Gärningen bedömdes som skadegörelse av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten framhöll att beviskravet i brottmål är att det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det som lagts honom till last. Vid bedömningen av målets bevisning ansåg domstolen att målsäganden inte kunde bedömas som alltigenom trovärdig och tillförlitlig, bland annat eftersom hon lämnat olika uppgifter om flera händelser.

För misshandelsåtalspunkterna och olaga hot ansåg tingsrätten att den skriftliga och muntliga bevisningen endast gav begränsat stöd, och att alternativa händelseförlopp inte kunde uteslutas. Fotografierna på skador och föremål ansågs inte ensamma räcka för att styrka de påstådda misshandelshändelserna eller hoten.

När det gällde skadegörelsen den 22 september 2024 ansåg tingsrätten att den tilltalades erkännande i förening med övrig utredning räckte för att döma honom. Domstolen fann dock inte stöd för att han gjort sig skyldig till någon ytterligare skadegörelse utöver det som han erkände och som kunde styrkas.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för skadegörelse den 22 september 2024. Han frikändes från grov fridskränkning, misshandel i två fall, olaga hot och olaga förföljelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Tingsrätten avslog målsägandens skadeståndsyrkande. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Staten ska stå för kostnaderna, och de ersättningar som förordnats till offentligt biträde och målsägandebiträde ska betalas av staten.