Rån i två fall efter hovrättsändring

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och vapenbrott. För den tilltalade ändrar hovrätten tingsrättens dom så att han döms för två fall av rån i stället för ett, medan frikännandet för vapenbrott står fast. Hovrätten ändrar också påföljden från sluten ungdomsvård till ungdomsövervakning i tio månader, varav 17 dagar anses verkställda genom den tid den tilltalade varit frihetsberövad i målet. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst två gärningspåståenden om rån samt ett åtal om vapenbrott. Enligt hovrättens prövning av rånåtalen hade den tilltalade tillsammans med andra deltagit i ett förlopp där två målsäganden utsattes för våld och hot om våld. Den ena målsäganden fråntogs mobiltelefon, cykel och väska med innehåll, och den andra tvingades lämna ifrån sig sin jacka. Hovrätten bedömde att gärningarna riktade sig mot två olika personer och därför utgjorde två separata rån.

Åtalet för vapenbrott avsåg innehav av en revolver under en period från den 14 augusti 2023 till den 14 augusti 2024. Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen i hovrätten, men hovrätten fann ändå att bevisningen inte räckte för att visa att den tilltalade hade haft vapnet i sin besittning i vapenlagens mening.

Tingsrätten dömde den tilltalade för rån men endast i ett fall och frikände honom från vapenbrott. Tingsrätten bestämde påföljden till sluten ungdomsvård i sju månader.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga bevisning som tingsrätten, med vissa undantag, och hörde även bevisning från förundersökningen och förhandlingen. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att utredningen var övertygande. Domstolen fann att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade gjort sig skyldig till rångärningarna.

När det gällde identifieringen betonade hovrätten att ett vittnesuppgifter inte ensamma kunde anses innebära en säker identifiering från övervakningsbilderna, men att ett PM visade att en polisman hade känt igen den tilltalade efter att ha tagit del av filmen. Detta gav betydande stöd för ett annat utpekande i polisförhör. Hovrätten lade även vikt vid uppgifter från två förhörspersoner i polisförhör, vilka beskrev både våldet och hoten samt vad som fråntagits respektive målsägande.

I frågan om vapenbrott ansåg hovrätten att det faktum att den tilltalades DNA hade påträffats på revolverns hane inte visade att han haft faktisk kontroll eller rådighet över vapnet. Hovrätten fann därför att bevisningen inte räckte för fällande dom för vapenbrott. I denna del stod tingsrättens frikännande fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut så att den tilltalade dömdes för två fall av rån i stället för ett. Brotten avser händelserna den 2 september 2024, med tillämpning av 8 kap. 5 § brottsbalken. Vapenåtalet avseende den 14 augusti 2024 ledde till frikännande även i hovrätten. Hovrätten använde också 34 kap. 1 § första stycket om nytt brott vid påföljdsbestämningen.

Påföljden ändrades från sluten ungdomsvård i sju månader till ungdomsövervakning i tio månader. Hovrätten bedömde att straffmätningsvärdet, med hänsyn till ungdomsreduktion, motsvarade fängelse i tio månader. Domstolen ansåg att det inte fanns synnerliga skäl för fängelse eller för sluten ungdomsvård, men att ungdomsövervakning var en tillräckligt ingripande påföljd. Eftersom den tilltalade hade varit frihetsberövad från den 4 september 2024 till och med den 20 september 2024, skulle 17 dagar anses verkställda genom detta frihetsberövande.

Hovrätten upphävde även tingsrättens beslut om sekretess. Besluten om beslag från tingsrätten skulle däremot fortfarande gälla. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättsdelen av materialet.