Rån- och misshandelsdom fastställdes i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och misshandel. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen, påföljdsdelen och skadeståndsfrågorna. Den tilltalade ska därför dömas för misshandel och rån enligt tingsrättens bedömning, och ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en gärning som rubricerats som rån m.m. i hovrätten. Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade att en gärning under åtalspunkt 2.2 skulle bedömas som misshandel i stället för rån, eller i andra hand som misshandel och stöld. Han yrkade också skyddstillsyn eller strafflindring.

Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom. I hovrätten kvarstod också åklagarens andrahandsyrkande under åtalspunkt 1 om att medtilltalad i vart fall skulle dömas för grovt olovligt förfogande och olaga hot, men hovrätten behövde inte göra någon ändring i den del som gällde den tilltalade.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för misshandel och rån. Den hade samtidigt ogillat ett rånåtal i en del som inte ledde till fällande dom mot honom. I hovrätten framgår inte någon ändring av dessa rubriker eller av händelsedatum i den text som lämnats.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten. Förhören som hållits i tingsrätten samt barnförhör inför utredande myndighet spelades upp i hovrätten.

När det gällde skuldfrågan anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömningar av både bevisningen och rubriceringen. Hovrätten slog fast att den tilltalade skulle dömas för misshandel och rån, i enlighet med tingsrättens dom. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten och fann inte skäl att ändra skuldfrågan.

Den tilltalade hade i hovrätten invänt mot tingsrättens straffvärdering och gjort gällande att domstolen inte borde ha vägt in att ett motiv för brotten varit att kränka målsägandena på grund av deras sexuella läggning. Hovrätten uttalade att det i målet inte var fråga om gradindelning, men att tingsrätten vid straffvärderingen hade beaktat motivet som en försvårande omständighet. Hovrätten ansåg att detta inte innebar något överraskande moment och att det därför inte stred mot den kontradiktoriska principen. Hovrätten hänvisade i detta sammanhang till att frågan om ett eventuellt hatbrott hade varit aktuell redan vid den första poliskontakten och att frågan hade berörts i förhören i tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Påföljden för den tilltalade blev fängelse i ett år och sex månader, vilket alltså stod fast oförändrat. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning i skadeståndsfrågorna än tingsrätten.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade att solidariskt med en medtilltalad betala skadestånd till två målsägande med 7 950 kronor respektive 13 149 kronor jämte ränta från den 29 maj 2022. En tredje skadeståndstalan hade ogillats. Hovrätten ändrade inget av detta.

Tingsrätten hade också beslutat om förverkande av beslag och om avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Hovrätten uttalade att beslagen ska bestå och att den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. I hovrättens beslut anges också att risken för fortsatt brottslighet motiverade fortsatt häkte. Någon ny eller ändrad påföljd i övrigt meddelades inte.

Fakta