Smuggelgods och alkoholförsäljning ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från tingsrättens dom och ändrat påföljden för den tilltalade till fängelse fyra månader. I övrigt står tingsrättens dom fast i de delar som gäller den tilltalade. Hovrätten ändrade inte skuldfrågan för de gärningar som tingsrätten redan hade funnit styrkta, men gjorde en annan straffmätning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar kopplade till alkohol och smuggelgods. I hovrätten var det fråga om ett överklagande av tingsrättens dom i mål Dolt målnr. Den tilltalade hade enligt tingsrätten dömts för olovlig befattning med smuggelgods, olovlig befattning med punktskattepliktiga varor, olovlig befattning med sprit och olovlig försäljning av alkohol.

I hovrätten var en av huvudfrågorna hur vissa delar av åtalspunkten 2.1 skulle rubriceras. Åklagaren yrkade att en del av gärningen i stället skulle bedömas som olovligt innehav av alkoholdrycker. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen hade alkohol förvarats på två olika adresser den 6 november 2018, och viss del av alkoholen hade innehafts i syfte att olovligen säljas. Åklagaren angav också att den alkohol som förvarades på en av adresserna hade förvarats gemensamt och i samråd med den tilltalade.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade i enlighet med tingsrättens dom skulle dömas för de gärningar i åtalspunkterna 1 och 4.1–2 som tingsrätten funnit honom skyldig till. Hovrätten tog även ställning till åtalspunkten 2.2, där den tilltalade yrkade frikännande, men fann ingen annan bedömning än tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten bedömde att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. I fråga om den del av åtalspunkten 2.1 som avsåg viss sprit i Segeltorp godtog hovrätten åklagarens justering och fann att den aktuella spriten, med hänsyn till mängden och hur den förvarats, var avsedd för olovlig försäljning. Hovrätten ansåg därför att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade måste ha förstått detta. I den delen skulle han dömas för olovligt innehav av alkoholdrycker i stället för grov olovlig befattning med smuggelgods.

När det gällde övrig alkohol och cigaretter avvisade hovrätten den tilltalades invändning om att varorna kunde ha förts in lagligt genom privatinförsel eller att han saknat insikt om att de varit föremål för brott. Hovrätten ansåg att mängderna och hur varorna var förpackade motbevisade den invändningen.

Hovrätten gjorde också en annan bedömning än tingsrätten i en del av åtalspunkten 2.1. Domstolen ansåg att förvaringen på de olika platserna skulle ses som olika gärningar och därmed olika brott, eftersom det inte var påstått att alkoholen tagits emot vid samma tillfälle och den tilltalade själv uppgett att han tog emot alkoholen i omgångar över tid. Förvaringen i Getaskogen, som skett gemensamt och i samförstånd med två andra personer, bedömdes som ett brott av normalgraden. Förvaringen i Segeltorp bedömdes däremot, även efter avdrag för viss sprit, som grovt brott. Sammantaget skulle den tilltalade därför dömas för grov olovlig befattning med smuggelgods, olovlig befattning med smuggelgods och olovligt innehav av alkoholdrycker.

För övriga delar av åtalet delade hovrätten tingsrättens bedömning. Den tilltalade ansågs alltså ha begått de gärningar som tingsrätten funnit styrkta enligt åtalspunkterna 1, 2.2, 4.1 och 4.2, med de rubriceringar tingsrätten använt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen för den tilltalade och bestämde straffet till fängelse i fyra månader. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i sex månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgick till fyra månaders fängelse och fann, liksom tingsrätten, att det fanns skäl för fängelse med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde. Domstolen godtog inte att sen lagföring, hälsa eller risk för arbetsförlust skulle leda till en annan påföljd.

Beslutet om beslag från tingsrätten skulle fortsätta att gälla. Hovrätten ändrade också den del av tingsrättens avgörande som rörde återbetalning av försvararkostnader. Den tilltalade skulle återbetala hela kostnaden till staten. Hovrätten angav även att den tilltalades ekonomiska förhållanden inte gav anledning till annan bedömning i hovrätten.

Det framgår inte av hovrättens beslut att någon särskild avgift till brottsofferfonden eller något kontaktförbud bestämdes i hovrättsdomen för den tilltalade. Uppgift om häktningstid anges inte i det material som lämnats.