Grovt bedrägeri vid bilavtal

En tilltalad döms för grovt bedrägeri efter att ha tecknat ett avbetalningsavtal för ett fordon utan att fullgöra betalningarna. Tingsrätten bedömde att den tidigare utdömda påföljden ska avse även den nya brottsligheten, och någon ny påföljd dömdes därför inte ut.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en åtalspunkt. Den tilltalade åtalades för grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2025. Enligt gärningsbeskrivningen hade han vid tecknande av ett avbetalningsavtal för ett fordon med registreringsnummer utlämnat uppgift om att han saknade vilja och eller förmåga att fullgöra betalningarna som avtalet krävde. Genom detta skulle han ha vilselett banken att lämna ut fordonet till honom. Gärningen angavs ha ägt rum den 28 december 2024 på en plats i Rönninge i Salems kommun. Åklagaren gjorde också gällande att brottet var grovt eftersom det avsett ett betydande värde.

I andra hand yrkades ansvar för grovt olovligt förfogande. Enligt den alternativa gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade, efter att ha fått fordonet i sin besittning med ägande- och säkerhetsrätt förbehållen banken, ha låtit bli att återlämna fordonet eller vidtagit annan åtgärd med det. Även denna gärning angavs ha begåtts den 28 december 2024 och som grov på grund av betydande värde.

Rättens bedömning

Den tilltalade nekade till brott. Tingsrätten konstaterade att det var utrett att han tecknat avbetalningsavtalet den 28 december 2024, att fordonet därefter överlämnats till honom efter en kontant delbetalning och att flera fakturor sedan skickats utan att några avbetalningar gjordes. Banken sade upp avtalet och försökte få tillbaka bilen genom återtag, men utan framgång. Rätten noterade också att bilen aldrig blivit påställd, att försäkring inte tecknats och att den tilltalades företag gick i konkurs den 8 januari 2025.

Tingsrätten ansåg att omständigheterna tydde starkt på att någon betalningsvilja inte fanns redan när avtalet ingicks. Domstolen fäste vikt vid att inga objektiva omständigheter talade för att den tilltalade haft vilja att betala, och fann hans egna uppgifter vaga och inte möjliga att kontrollera. Rätten drog slutsatsen att han från början haft avsikt att bedra banken. Åtalet för grovt bedrägeri ansågs styrkt, och gärningen bedömdes som grov med hänsyn till bilens värde motsvarande restskulden. Den alternativa åtalsgrunden om grovt olovligt förfogande prövades inte som egen fällande grund, eftersom den tilltalade dömdes för grovt bedrägeri.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bedrägeri. Straffvärdet bedömdes till sex månaders fängelse, men någon ny påföljd bestämdes inte. Rätten utgick från att den tilltalade redan tidigare dömts till villkorlig dom förenad med 120 timmars samhällstjänst och att den tidigare påföljden även skulle omfatta den nya brottsligheten. Domstolen fann därför att en ny påföljd inte skulle utdömas.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen, och ersättningen till försvararen fastställdes till 5 729 kronor.