Mord med livstids fängelse stod fast i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mord och kom fram till att tingsrättens dom skulle stå fast i den överklagade delen. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för mord och påföljden blev fortsatt fängelse på livstid. Hovrätten gjorde ingen ändring i skuldfrågan, utvisningen, häktningen eller beslaget.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett åtal för mord som enligt tingsrätten begicks den 14 augusti 2023 i Kalix kommun. Hovrätten anger att skuldfrågan inte var överklagad och att den tilltalade därmed redan ansågs ha gjort sig skyldig till mord i enlighet med tingsrättens dom.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för mord enligt 3 kap. 1 § brottsbalken. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse på livstid och beslutade också att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige med förbud att återvända.

Hovrättens prövning gällde endast påföljdsfrågan i överklagad del. Hovrätten konstaterade att samma utredning hade lagts fram som i tingsrätten och att förhöret med den tilltalade hade spelats upp. Hovrätten bedömde att gärningen varit mycket allvarlig och att det förelåg direkt uppsåt att döda målsäganden. Domstolen fann därför att omständigheterna vid gärningen var så kvalificerat allvarliga att livstids fängelse var befogat.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning av de försvårande omständigheterna. Utifrån den tilltalades egna uppgifter om tiden före angreppet och den rättsmedicinska utredningen ansåg hovrätten att det stod klart att angreppet varit mycket våldsamt och att huggen i huvudsak riktats mot målsägandens hals, bål och rygg. Hovrätten framhöll att dessa är områden där knivvåld typiskt sett är livsfarligt.

Domstolen ansåg att utredningen visade att den tilltalade i gärningsögonblicket var medveten om vad han gjorde och agerade med avsikt att döda. Därmed godtogs inte uppgifterna om att det skulle ha rört sig om en impulshandling eller att han haft svårt att kontrollera sitt handlande. Hovrätten fann inte heller stöd för några förmildrande omständigheter.

När det gällde billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § brottsbalken konstaterade hovrätten att den tilltalades frivilliga angivelse inte hade sådan tyngd att den motiverade strafflindring. Sammantaget gjorde hovrätten alltså ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffvärdet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Den tilltalade stod därför kvar som dömd för mord med påföljden fängelse på livstid. Utvisningen från Sverige och förbudet att återvända stod också fast.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas. Beslaget skulle bestå.

I tingsrätten dömdes den tilltalade också att betala skadestånd till dödsboet efter målsäganden samt till flera anhöriga. Hovrätten ändrade inte detta eftersom domen fastställdes i överklagad del, men i hovrättens beslutstext anges endast att tingsrättens dom fastställs och att beslag och sekretess ska bestå.

Hovrätten förordnade även att sekretessbestämmelserna fortsatt skulle gälla för vissa bilder och uppgifter i den rättspsykiatriska undersökningen. Den tilltalade skulle dessutom betala avgift till brottsofferfonden.