Grovt narkotikabrott i flera led prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och narkotikabrott. Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet om grovt narkotikabrott för perioden 2024-02-22–2024-02-24 och satte ned fängelsestraffet från två år och nio månader till elva månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera narkotikarelaterade gärningar. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från två åtalspunkter om grovt narkotikabrott och att straffet under alla förhållanden skulle lindras. Hovrätten redovisade också att andra tilltalade hade egna yrkanden i målet, men artikelns fokus ligger på den tilltalade.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för tre gärningar. För det första gällde åtalet grovt narkotikabrott under perioden 2024-02-22–2024-02-24. För det andra gällde åtalet grovt narkotikabrott under perioden 2024-02-25–2024-03-03. För det tredje gällde åtalet narkotikabrott under perioden 2024-03-01–2024-03-03.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om den första åtalspunkten. Den tilltalade frikändes från grovt narkotikabrott under perioden 2024-02-22–2024-02-24. I övrigt anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott under perioden 2024-02-25–2024-03-03 samt narkotikabrott under perioden 2024-03-01–2024-03-03.

Hovrätten prövade också om den tilltalade hade använt en beslagtagen Dolt namn och tillhörande användarnamn i kommunikationsappar. Domstolen fann att telefonen tillhörde den tilltalade och att det var han som använde användarnamnen som förekom i materialet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten grundade sin prövning på samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten, inklusive ljud- och bildupptagningar från förhören. Parterna åberopade även viss ytterligare skriftlig bevisning i hovrätten.

När det gällde den första åtalspunkten bedömde hovrätten att meddelandena i de aktuella konversationerna visade att en narkotikaaffär diskuterades och att affären möjligen hade genomförts. Däremot saknades närmare uppgifter om själva mötet mellan säljare och köpare. Det fanns inte heller någon beslagtagna narkotika eller pengar som knöt händelsen närmare till den påstådda gärningen. Hovrätten ansåg därför att utredningen inte räckte för att det skulle vara ställt bortom rimligt tvivel att gärningen hade gått till på det sätt som åklagaren påstått. Den tilltalade frikändes därför från denna åtalspunkt.

I fråga om de övriga narkotikabrottsliga gärningarna fann hovrätten att kommunikationerna gav en tydlig och detaljerad bild av beställning, transport och upphämtning av narkotika. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade förvärvat narkotikan, att transport genomförts för hans räkning och att han därefter hade fått tillgång till och bjudit ut narkotikan.

Hovrätten gjorde även en egen bedömning av graden av brottsligheten. Domstolen ansåg att gärningarna redan med hänsyn till narkotikamängden skulle bedömas som grova. Vid en helhetsbedömning fann hovrätten dessutom att omständigheterna talade för att den tilltalade ingått i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att frikänna den tilltalade från en åtalspunkt om grovt narkotikabrott avseende perioden 2024-02-22–2024-02-24. Samtidigt sattes fängelsestraffets längd ned från två år och nio månader till elva månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Det innebär att den tilltalade fortfarande dömdes för grovt narkotikabrott under perioden 2024-02-25–2024-03-03 samt för narkotikabrott under perioden 2024-03-01–2024-03-03. Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrättens beslut innehåller inte någon ny uppgift om häktningstid, men den tidigare häktningen framgår av tingsrättens avgörande.

Tingsrätten hade också beslutat om förverkande av kontanter och narkotika samt en avgift till brottsofferfonden. Eftersom hovrätten angav att tingsrättens dom i övrigt skulle stå fast, finns inget i det återgivna materialet som visar att dessa delar ändrades. Hovrätten beslutade dessutom att staten skulle stå för försvararkostnaden och att ersättning skulle betalas till försvararen.