Smuggling av alkohol och medhjälp till grov smuggling prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett omfattande mål om alkoholsmuggling, medhjälp till smuggling och olovlig försäljning av alkohol. I hovrätten ändrades tingsrättens dom delvis. Den tilltalade frikändes från flera åtalspunkter om medhjälp till grov smuggling, medan andra gärningar omklassificerades till smuggling av normalgraden. Hovrätten fastställde i övrigt ansvaret för grova brott och sänkte fängelsestraffet till åtta månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt det första Saken-stycket medhjälp till grov smuggling m.m. Hovrätten utgick från att den tilltalade hade överklagat tingsrättens dom. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade under en längre tid hade främjat en omfattande verksamhet med införsel av alkohol från Tyskland till Sverige, och att gärningarna skulle bedömas som grov smuggling. Åklagaren justerade också vissa gärningstidpunkter och angav att vissa ortsuppgifter skulle läsas som Mörarp i stället för Helsingborg.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade inte själv behövde ha kört fordonen över gränsen för att kunna bedömas som gärningsman. Domstolen fann att han genom planering, fordonshållning och organisation hade haft en så aktiv och betydelsefull roll att han i vissa fall skulle ses som gärningsman till smuggling. I andra fall ansågs han ha främjat andras införsel och därmed gjort sig skyldig till medhjälp till smuggling eller medhjälp till grov smuggling.

Hovrätten bedömde följande åtalspunkter för den tilltalade. För gärningar den 5 februari 2016 och den 16 december 2016 ändrades rubriceringen till smuggling enligt 3 § första stycket lagen om straff för smuggling. Hovrätten frikände honom från åtalen för medhjälp till grov smuggling den 16 juni 2015, den 9 juni 2016, den 13 juni 2016, den 7 oktober 2016 och den 27 januari 2017, vilket motsvarade fem fall. Tidsperioden för övriga sex fall av medhjälp till grov smuggling bestämdes till den 2 juni 2015–31 maj 2018. Tidsperioden för medhjälp till olovlig försäljning av alkohol bestämdes till den 2 juni 2015–3 augusti 2018.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog ställning till en omfattande bevisning som till stor del bestod av samma material som i tingsrätten. Det rörde sig bland annat om telefonuppkopplingar, sms, kontoutdrag, kvitton, exportdeklarationer, bil- och broöverfarter samt uppgifter från medtilltalade och vittnen. Hovrätten anslöt sig i stora delar till tingsrättens bevisvärdering, men gjorde i flera delar en annan bedömning av vilka resor som var styrkta.

Domstolen fann att det hade smugglats stora mängder alkohol och att mängderna inte kunde anses ha varit avsedda för privat bruk. Hovrätten betonade att den tilltalade hade organiserat ett stort antal resor och att det samlade upplägget visade på en yrkesmässig och långvarig verksamhet. Samtidigt fann hovrätten att utredningen inte var tillräckligt stark för alla påstådda resor. För flera resor ansågs bevisningen vara för knapphändig, eller så kunde det inte uteslutas att resorna haft annan karaktär eller gjorts av andra personer. I dessa fall frikändes den tilltalade.

När hovrätten fann att utredningen var tillräcklig, bedömdes den tilltalades roll antingen som gärningsman till smuggling eller som medhjälpare till andras smuggling. För de resor som hovrätten godtog som styrkta ansåg domstolen att alkohol införts i betydande mängder och att gärningarna därmed var grova när de knöts till den tilltalades omfattande verksamhet. Hovrätten gjorde också en särskild bedömning av den tilltalades deltagande i olovlig försäljning av alkohol och fann att han, tillsammans med andra, hade främjat en systematisk och större försäljning.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för flera gärningar och frikände honom från andra. Den ändrade tingsrättens dom så att vissa gärningar bedömdes som smuggling i stället för medhjälp till grov smuggling, och den minskade antalet fall där den tilltalade ansågs ansvarig. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till åtta månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Hovrätten fann att den tilltalade hade varit frihetsberövad med restriktioner under sex månader, men att detta inte medförde någon justering av straffmätningen. Hovrätten uttalade också att tiden från gärningarna till det slutliga avgörandet inte var oskäligt lång och att det inte förelåg någon sådan långsam handläggning som påverkade påföljden.

Hovrätten lät beslag bestå och beslutade att i beslag tagen alkohol skulle förverkas. Den tilltalade fick inte någon återbetalningsskyldighet för försvararkostnader eftersom han fick viss framgång med sitt överklagande. Staten skulle stå för försvararkostnaden.