Ringa vapenbrott efter innehav av pistol och ammunition

Den tilltalade döms för ringa vapenbrott efter att ha innehaft en pistol och ammunition under perioden den 10 oktober 2025 till den 19 november 2025. Tingsrätten fann att innehavet var bevisat men att den tilltalade saknade uppsåt till att inneha vapnet utan rätt. I stället ansågs han ha varit oaktsam, vilket ledde till en fällande dom för ringa vapenbrott. Påföljden bestämdes till dagsböter, och både det beslagtagna vapnet och ammunitionen förklarades förverkade.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för två gärningspåståenden som båda rörde innehav på samma plats och under samma tidsperiod. För det första gällde det vapenbrott enligt 9 kap. 1 § 1 st vapenlagen, med gärningsbeskrivningen att den tilltalade hade innehaft en halvautomatisk pistol av märket Walter GPS i kaliber .22 utan rätt till det. Den påstådda gärningstiden var den 10 oktober 2025 till den 19 november 2025. För det andra gällde åtalet brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § 1 st d vapenlagen, eftersom den tilltalade enligt åtalet hade innehaft 687 skarpa omantlade kulpatroner i kaliber .22 Döld namn utan rätt till det under samma tidsperiod.

I domen anges att åklagaren under huvudförhandlingen uppgav att åtalspunkterna skulle bedömas som en brottsenhet och därför endast leda till ett vapenbrott. Den tilltalade erkände att han innehaft vapen och ammunition men bestred ansvar eftersom han förnekade uppsåt. Han medgav samtidigt yrkandet om förverkande. Det framgår också att han tidigare haft vapenlicens för pistolen, att den licensen löpte ut den 27 januari 2025 och att hans ansökan om förnyad licens avslogs. Förvaltningsrätten avslog senare hans överklagande, och den domen vann laga kraft den 10 oktober 2025. Efter det datumet och fram till polisens omhändertagande den 19 november 2025 hade den tilltalade enligt utredningen fortfarande pistolen och ammunitionen i sin besittning.

Den tilltalade har berättat att han inte fick förnyad licens eftersom han inte kunde få föreningsintyg från sin tidigare skytteklubb. Han uppgav också att han efter avslagsbeslutet försökte få besked från polisen om hur han skulle lämna ifrån sig vapnet, men att han inte fick något svar. Vidare uppgav han att hans far avled den 8 oktober 2025 och att han reste till Kina den 14 oktober 2025, samt att han återvände till Sverige först den 18 november 2025. Han har också sagt att pistolen och ammunitionen alltid förvarades i ett låst vapenskåp.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom den tilltalades uppgifter och övrig utredning att det var bevisat att han innehaft pistolen och ammunitionen under den tid som åklagaren påstått och att han då inte var berättigad att inneha pistolen. Domstolen ansåg därför att de objektiva förutsättningarna för ansvar var uppfyllda för båda åtalspunkterna.

Samtidigt godtog tingsrätten den tilltalades uppgift om vilka kontakter han haft med polisen och vilken information han fått, eftersom detta inte motbevisats. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att han inte haft uppsåt till att han saknade rätt att inneha pistolen. Han kunde därför inte dömas för vapenbrott i den form som åklagaren först gjort gällande. Eftersom han inte gjort ytterligare försök att utreda vad som krävdes ansåg tingsrätten däremot att han varit oaktsam, och att detta räckte för ansvar för ringa vapenbrott.

Tingsrätten konstaterade också att innehavet av pistolen och ammunitionen skett under samma tid och förvarats i samma vapenskåp, vilket gjorde att innehavet skulle bedömas som ett och samma brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för ringa vapenbrott. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 380 kronor, totalt 22 800 kronor. Tingsrätten biföll också yrkandet om förverkande, vilket innebär att den beslagtagna pistolen och ammunitionen förklarades förverkade från den tilltalade och att beslaget ska bestå.

Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.