Kniv och narkotika ledde till skyddstillsyn

Tingsrätten dömde den tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för ringa narkotikabrott. Den tilltalade hade erkänt narkotikabrottet och medgett att han av oaktsamhet haft en kniv på allmän plats, men bestred att knivbrottet skulle bedömas som grovt. Domstolen fann att båda gärningarna var styrkta och bestämde påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om vård och behandling enligt frivårdens bedömning.

Händelsen och åtalet

Enligt åtalet gällde åtalspunkt 1.1 brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, och gärningen angavs ha ägt rum den 10 januari 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade hade haft en kniv på allmän plats trots att det inte var befogat, närmare bestämt på en plats i Linköpings kommun. Åklagaren gjorde gällande att brottet borde bedömas som grovt eftersom kniven innehafts i ett sammanhang där det kunde befaras komma till användning vid brottsligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person.

Åtalspunkt 1.2 avsåg ringa narkotikabrott och också denna gärning påstods ha begåtts den 10 januari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft 1,97 gram cannabisharts, som är narkotika, på samma plats i Linköpings kommun. Åklagaren påstod att gärningen begåtts med uppsåt.

Den tilltalade medgav att han av oaktsamhet haft kniv på allmän plats och därmed begått brott av normalgraden, men han bestred att det skulle vara grovt brott. Han erkände också gärningen som avsåg narkotikan.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg, med stöd av den skriftliga bevisningen och den tilltalades egna uppgifter, att det var klarlagt att han vid den tid och på den plats som åklagaren angett haft en kniv på allmän plats trots att det inte var befogat. Frågan blev då om gärningen begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Domstolen fann att den tilltalade hade lagt kniven i sin tröjficka och att han därmed måste ha insett risken för att fortsätta bära kniven när han åkte in till stan. Genom att inte försäkra sig om att han inte bar kniven ansågs han ha varit likgiltig inför risken. Tingsrätten pekade också på att det av fotografierna framgick att det var en mindre kökskniv med viss vikt, vilket talade för att han borde ha känt att han bar kniven under kvällen. Därmed bedömde domstolen att gärningen var uppsåtlig. Samtidigt konstaterade rätten att omständigheterna att han bar kniven på en restaurang och samtidigt innehade narkotika var försvårande, men att detta inte ensamt räckte för att brottet skulle bedömas som grovt. Den tilltalade dömdes därför för uppsåtligt brott av normalgraden.

När det gällde åtalspunkt 1.2 fann tingsrätten att den tilltalades erkännande, tillsammans med hans uppgifter och övrig bevisning, styrkte åtalet. Han skulle därför dömas för ringa narkotikabrott på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, med gärningsdatum den 10 januari 2026, och för ringa narkotikabrott, också med gärningsdatum den 10 januari 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Som föreskrift gällde att den tilltalade ska genomgå den vård och behandling som frivården finner lämplig, och övervakare ska utses av frivården.

Tingsrätten beslutade också att den beslagtagna kniven ska förklaras förverkad och att beslaget ska bestå. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare beslutade domstolen att ersättning till försvararen ska betalas av staten med 4 416 kronor, fördelat på arbete, utlägg och mervärdesskatt enligt domslutet.