Fängelse för misshandel i lägenhet

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel efter en händelse den 1 maj 2026. Påståendet om att han även ska ha slagit målsäganden på foten lämnades utan bifall. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader, men straffet ansågs helt verkställt eftersom den tilltalade hade varit frihetsberövad sedan samma dag. Häktningen hävdes också.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 1 maj 2026 utdelat två till tre slag mot målsägandens ansikte samt ett slag mot hennes fot. Händelsen ska ha inträffat i en lägenhet i Mora kommun. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden orsakats kraftig smärta, kroppsskada och blodvite, och att gärningen begåtts med uppsåt.

I målet hördes målsäganden, två poliser och den tilltalade. Målsäganden uppgav i ett tidigt polisförhör att den tilltalade blivit arg, att hon hade höjt rösten och att han då slog henne flera gånger i näsan så att den började blöda. Hon berättade också att hon fick ett slag mot foten tidigare samma dag. Vid huvudförhandlingen lämnade hon en annan version och uppgav då att hon hade ramlat i hallen och att skadorna då uppstod. Den tilltalade förnekade misshandel och uppgav att han inte slagit målsäganden. Han berättade att hon blödde näsblod när polisen kom och att han hjälpte henne med papper, men han sade att han inte visste varför hon blödde.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste särskild vikt vid det första förhöret med målsäganden, som enligt domstolen framstod som klart, sammanhängande och detaljerat. Domstolen ansåg att hon då inte verkade särskilt berusad eller arg. Hennes uppgifter fick stöd av fotografier som visade rodnader i ansiktet. Poliserna berättade också att det inte fanns blodspår i hallen eller på väg in i lägenheten, utan endast vid soffan i vardagsrummet. Det talade enligt tingsrätten starkt emot målsägandens senare uppgift om att hon skulle ha fallit i hallen. Domstolen bedömde därför att hennes senare version var en efterhandskonstruktion och lade den åt sidan.

Genom målsägandens första uppgifter fann tingsrätten styrkt att skadorna orsakades av slag från den tilltalade. Den tilltalades uppgift om att han mindes händelsen dåligt ansågs inte minska bevisningens styrka. Domstolen kom fram till att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade slog tre hårda slag som träffade målsägandens ansikte och näsa och att detta orsakade kraftig smärta, kroppsskada och blodvite. Däremot fann rätten inte stöd för åtalet i den del som gällde slag mot foten, och den delen lämnades utan bifall.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, men endast i den del som avsåg slagen i ansiktet den 1 maj 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Tingsrätten konstaterade att brottet var så allvarligt att fängelse skulle väljas trots att frivården hade föreslagit skyddstillsyn. Eftersom den tilltalade hade varit frihetsberövad sedan den 1 maj 2026 ansågs fängelsestraffet helt verkställt.

Tingsrätten beslutade också att häkta skulle hävas. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna, och den tilltalade ska inte återbetala kostnader för försvarare eller målsägandebiträde.