Mened vid vittnesed fastställdes i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mened. Den tilltalade och en medtilltalad yrkade att hovrätten skulle frikänna henne eller i vart fall mildra påföljden, men hovrätten fann att tingsrättens domslut skulle stå fast utan ändringar.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde frågan om den tilltalade den 7 juni 2018, efter att ha avlagt vittnesed i ett brottmål vid Dold domstol, lämnat osanna uppgifter under ed. Åtalet avsåg mened enligt 15 kap. 1 § brottsbalken.

Bakgrunden var att den tilltalade hördes som vittne i ett annat brottmål som rörde grov vårdslöshet i trafik och olovlig körning. Enligt hovrätten hade hon och den medtilltalade under sina vittnesmål uppgett att de inte mindes att de varit passagerare i den aktuella bilfärden och därför inte kunde lämna några detaljer om vem som kört bilen. Hovrätten konstaterade att de båda hade avlagt vittnesed och erinrats om edens vikt.

Den tilltalade invände att hon egentligen borde ha betraktats som målsägande i den tidigare processen, eftersom hon varit passagerare i bilen och utsatts för fara när fordonet körts på ett riskfyllt sätt och krockat med en husvägg. Hovrätten prövade den invändningen men fann att hon inte hade visat att hon varit målsägande i den processen. Därmed ansågs hennes vittnesed giltig.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrättens huvudförhandling hade spelats upp med ljud och bild, och hovrätten beaktade även skriftlig utredning från det tidigare målet.

Domstolen lade särskild vikt vid att det i det tidigare målet hade framkommit att identiteterna kontrollerats av polis efter att den aktuella bilfärden slutat i en kollision med en husvägg. Hovrätten ansåg att det framstod som helt osannolikt att båda vittnena skulle ha haft totala minnesluckor kring en så allvarlig händelse. Precis som tingsrätten bedömde hovrätten därför att deras förklaringar inte var trovärdiga.

Det ansågs styrkt att den tilltalade, efter att ha avlagt vittnesed, uppsåtligen hade lämnat osanna uppgifter. Hovrätten fann också att hennes uppgifter varit av betydelse för saken. Någon rätt att vägra uttala sig om omständigheterna hade inte funnits, och det förelåg inte heller skälig ursäkt för att avvika från sanningen. Hovrätten kom därför till samma slutsats som tingsrätten: den tilltalade skulle dömas för mened.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Den tilltalade dömdes därmed för mened enligt 15 kap. 1 § 1 stycket brottsbalken.

Påföljden stod fast som villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar. Hovrätten uttalade att den anslöt sig till tingsrättens bedömningar i fråga om straffvärde, påföljdsval och straffmätning. Om fängelse hade valts i stället för villkorlig dom skulle straffet ha motsvarat 3 månaders fängelse enligt tingsrättens dom.

Den tilltalade skulle också betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. Någon uppgift om häktning framgår inte av materialet. Tingsrätten hade dessutom ålagt staten att stå för försvararkostnaden och beslutat om ersättning till försvararen, vilket hovrätten inte ändrade.

Fakta