Olaga hot och misshandel prövades

Tingsrätten i Umeå har dömt den tilltalade för olaga hot men också funnit att den tilltalade ska frikännas från de misshandels- och ofredandepunkter som riktades mot honom. I samma dom dömdes den andra tilltalade för olaga hot. Artikeln nedan avser endast den tilltalade som domstolen prövade i fråga om misshandel, ofredande och skadegörelse.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade ingick fyra gärningspunkter. Först gällde det misshandel den 20 maj 2026, där han enligt åtalet skulle ha dragit målsäganden i håret, tagit grepp om hennes handleder, slitit ner henne på golvet, suttit gränsle över henne och tagit stryptag om hennes hals. Åtalet avsåg också ofredande samma dag, genom att han enligt gärningsbeskrivningen skulle ha uttalat att målsäganden borde ta sitt liv eller något med liknande innebörd på en tågstation i Vindelns kommun. Vidare gällde åtalet skadegörelse under perioden 1 april 2026 till 30 april 2026, då han enligt åtalet skulle ha slagit sönder målsägandens mobiltelefon genom att kasta den i marken eller golvet samt stampa och sparka på den. Slutligen avsåg åtalet ytterligare en misshandel den 10 april 2024, där han enligt åtalet skulle ha dunkat målsägandens huvud mot väggen, slitit henne i håret, bitit henne i halsen eller nacken, tagit tag och dragit henne i kroppen och tagit strypgrepp om hennes hals.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse fick starkt stöd av annan bevisning, bland annat vittnesuppgifter, fotografier och rättsintyg. När det gällde misshandeln den 20 maj 2026 fann domstolen att den tilltalades nödvärnsinvändning inte kunde godtas och att åtalet var styrkt. Gärningen bedömdes som misshandel. Tingsrätten ansåg också att det var styrkt att den tilltalade hade uttalat sådana ord mot målsäganden som åklagaren påstod, och att detta utgjorde ett straffbart ofredande eftersom det skedde högljutt på en tågstation där flera personer befann sig. Även skadegörelsen ansågs styrkt genom den tilltalades erkännande och övrig utredning, och gärningen bedömdes som skadegörelse.

För misshandeln den 10 april 2024 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter var detaljerade och logiska samt fick stöd av fotografier och rättsintyg. Den tilltalade hade inte lämnat någon minnesbild som motsade uppgifterna. Även denna gärning ansågs därför styrkt och bedömdes som misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för olaga hot enligt 4 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken för gärningen den 19 april 2026. Han dömdes också för de två misshandelsgärningarna och för skadegörelse enligt åtalet. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn i förening med kontraktsvård. Tingsrätten uttalade att om fängelse hade valts i stället skulle straffet ha bestämts till nio månaders fängelse.

När det gäller skadestånd fann tingsrätten att den tilltalade skulle betala 75 975 kronor jämte ränta till målsäganden. Kravet på ersättning för sakskada avseende mobiltelefonen var medgett, och ersättning för kränkning sattes till 70 000 kronor. Kravet på ytterligare ersättning för skada och värk utgick endast med det belopp som redan vitsordats. Målsägandens begäran om skadestånd till följd av den tilltalades olaga hot avslogs. Den tilltalade skulle också betala en avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden. Domstolen beslutade vidare om ersättning till försvarare och målsägandebiträde enligt statens ansvar, och kostnaderna skulle stanna på staten.