Egenmäktighet med barn, grovt brott prövat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om egenmäktighet med barn, grovt brott. Den tilltalade som omfattas av denna artikel var en av två tilltalade i målet. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i skuld- och påföljdsfrågorna, men gjorde en rättelse i domslutet genom att ange att det rör sig om tre fall av egenmäktighet med barn, grovt brott, att rätt lagrum är 7 kap. 4 § andra och tredje styckena brottsbalken samt att brottstiden är 2023-01-23 till 2023-04-13.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde att barn hade skilts från socialtjänsten och förts utomlands trots ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans med en medtilltalad obehörigen tagit barnen från ett utredningshem i Västerås den 23 januari 2023 och därefter fört dem ut ur landet. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som grov eftersom barnen förts och kvarhållits utomlands.

Tingsrätten tog upp att den tilltalade i andra hand, om domstolen inte ansåg att gärningen begåtts i samförstånd, i vart fall skulle dömas för medhjälp till egenmäktighet med barn, grovt brott, genom att ha bistått den medtilltalade med pengar till mat, kläder och biljetter. Hovrätten redovisade att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten och att hovrätten inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan, brottsrubriceringen, straffvärdet eller skadeståndet, med de anmärkningar som följde av domslutet.

Hovrätten angav att överklagandet hade lämnats utan bifall i sak och att tingsrättens dom därför stod fast. När det gäller brottsligheten för den tilltalade framgår det av tingsrättens dom att hon dömdes för egenmäktighet med barn, grovt brott för gärningen den 23 januari 2023 i Västerås, med fortsatt kvarhållande av barnen fram till den 13 april 2023. Hovrätten rättade dock uttryckligen domslutet till att det rörde sig om tre fall av egenmäktighet med barn, grovt brott.

Rättens bedömning och bevisning

Tingsrätten fann att både den tilltalade och den medtilltalade måste ha förstått att barnen inte fick tas från utredningshemmet utan socialtjänstens medgivande. Domstolen hänvisade till anteckningar från ett vittne, som bekräftades i förhör, där det framgick att de vid flera tillfällen informerats med tolk om beslutet och dess innebörd. Tingsrätten lade också vikt vid att den medtilltalade lämnade utredningshemmet med barnen utan att tala med personalen.

Vad gäller den tilltalades invändning om att hon saknat uppsåt och trott att barnen kunde tas med utomlands, fann tingsrätten att hennes uppgifter motsades av övrig utredning. Tingsrätten ansåg att det var styrkt att den tilltalade, genom att följa med och därefter föra barnen utomlands, med uppsåt obehörigen skiljt barnen från socialtjänsten. Domstolen slog fast att hon handlat tillsammans med den medtilltalade efter att denne lämnat utredningshemmet med barnen.

Bevisningen bestod enligt tingsrätten bland annat av socialtjänstens anmälan, beslutet om omhändertagande enligt LVU, socialtjänstens utredningsuppgifter, kontoutdrag, förhör med de tilltalade samt vittnesförhör med två personer. Ett vittne från utredningshemmet berättade att barnen och den tilltalade varit på platsen och att man senare upptäckte att familjen var borta, att ett fönster stod öppet och att det fanns spår som tydde på att de lämnat den vägen.

Hovrätten angav att den delade tingsrättens bedömningar i skuldfrågan, brottsrubriceringen, straffvärdet och skadeståndet. Hovrätten tog alltså inte upp någon ny bevisvärdering som ledde till ändrat utfall. Den enda uttryckliga ändringen var rättelsen av brottstid, lagrum och antalet brott i domslutet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom för den tilltalade. Påföljden är skyddstillsyn. Tingsrätten hade gjort samma påföljdsbestämning och ansett att skyddstillsyn var en lämplig och tillräckligt ingripande påföljd, mot bakgrund av att straffvärdet bedömdes till fängelse nio månader men att det inte fanns skäl att välja fängelse.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till tre målsägande barn. I tingsrätten bestämdes ersättningen till 20 000 kronor per barn för kränkning, med ränta från den 13 april 2023. Hovrätten gjorde ingen ändring i skadeståndsfrågan enligt den redovisning som finns i beslutet.

Hovrätten beslutade vidare att sekretessen som tingsrätten hade bestämt ska fortsätta att gälla. Av hovrättsbeslutet framgår också att ersättning för rättshjälpsliknande kostnader har betalats av staten till den särskilda företrädaren för barn. Någon uppgift om häktningstid för den tilltalade anges inte i materialet, men hovrätten noterade att den tilltalade varit frihetsberövad i målet i samband med bedömningen av den andra tilltalades påföljd.