Stöld och olovlig körning prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade tidigare hade dömts för bland annat stöld, snatteri, narkotikabrott och olovlig körning. I hovrätten friades den tilltalade från en stöld den 4 juni 2016, en gärning som tidigare hade lett till ansvar i tingsrätten. Hovrätten ändrade också rubriceringen av en körningsgärning från grov olovlig körning till olovlig körning av normalgraden. Påföljden och det samlade skadeståndet ändrades inte fullt ut, men skadeståndet sänktes till 5 612 kronor.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Hovrätten tog upp frågor om den tilltalades ansvar för flera gärningar, men i hovrätten var det framför allt gärningarna i den överklagade delen som kom att bedömas annorlunda.

Enligt tingsrätten hade den tilltalade gjort sig skyldig till stöld enligt 8 kap. 1 § brottsbalken under perioden 9 december 2015 till 4 juni 2016, vid två tillfällen. Tingsrätten hade också dömt för snatteri enligt 8 kap. 2 § brottsbalken, ringa narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen och olovlig körning, grovt brott, enligt 3 § lagen om straff för vissa trafikbrott, med gärningar under perioden 27 maj 2016 till 6 oktober 2016, vid två tillfällen.

I hovrätten gällde den tilltalades överklagande bland annat stöld, snatteri och olovlig körning. Hovrätten prövade även skadeståndet till målsäganden. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Målsäganden justerade i hovrätten sitt skadeståndsyrkande till 5 612 kronor.

Hovrätten slog fast att den tilltalade, i enlighet med den del av tingsrättens dom som inte hade överklagats, skulle dömas för narkotikabrott av ringa brott i två fall. Hovrätten gjorde däremot en annan bedömning än tingsrätten när det gällde stölden den 4 juni 2016. Den gärningen frikändes eftersom det saknades bevisning som visade att den tilltalade ens hade varit inne i den aktuella butiken. Hovrätten ansåg därför inte att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade begått stölden.

Vidare bedömde hovrätten att den gärning som tingsrätten hade rubricerat som grov olovlig körning i stället skulle bedömas som olovlig körning av normalgraden. Skälet var att gärningen hade begåtts mer än två år efter den senaste lagföringen för olovlig körning och att den tilltalade inte kunde anses ha vanemässigt kört bil utan behörighet. Hovrätten hänvisade till att den gärning som återstod inte nådde upp till fängelsenivå.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Den muntliga bevisningen hade spelats upp från tingsrätten, och hovrätten höll dessutom omförhör med två vittnen om gärningarna i den del som rörde olovlig körning. Åklagaren åberopade även viss ny skriftlig bevisning, bland annat utdrag ur körkortsregistret, brottsanmälningar samt handlingar om skadeståndet. Den tilltalade åberopade fotografier i hovrätten.

I skuldfrågan instämde hovrätten i tingsrättens bedömning i de delar som inte ändrades. Hovrätten fann dock att bevisningen inte räckte för att fälla den tilltalade för stölden den 4 juni 2016. Den centrala invändningen var att det saknades stöd för att den tilltalade ens befunnit sig inne i butiken. Därmed uppfylldes inte beviskravet.

När det gällde körningsgärningen ansåg hovrätten att tingsrätten hade bedömt den som för allvarlig. Hovrätten lade vikt vid tiden som förflutit sedan den senaste lagföringen och vid att det inte fanns stöd för en bedömning att den tilltalade systematiskt körde utan behörighet. Rubriceringen sänktes därför till olovlig körning av normalgraden.

Hovrätten gjorde alltså en delvis annan värdering än tingsrätten, men inte i fråga om den övergripande brottsligheten i övrigt. För de delar som inte ändrades stod tingsrättens dom fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på tre punkter. Den tilltalade frikändes från stöld den 4 juni 2016. En gärning som tingsrätten hade bedömt som grov olovlig körning rubricerades i hovrätten i stället som olovlig körning. Skadeståndet till målsäganden sattes ned från 6 092 kronor till 5 612 kronor, att betalas solidariskt av den tilltalade tillsammans med två medansvariga, jämte ränta från den 9 december 2015.

När det gäller påföljden fann hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i tre månader. Eftersom den tilltalade hade återfallit i likartad brottslighet under verkställigheten av tidigare skyddstillsyn ansåg hovrätten att annan påföljd än fängelse inte kom i fråga. Hovrätten bestämde därför fängelsestraffet till tre månader, vilket innebar att hovrätten i den delen stod fast vid tingsrättens påföljd.

Det framgår inte av hovrättsbeslutet att den tilltalade var häktad, och någon ändring av tingsrättens beslut om beslag gjordes inte. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle betala 9 034 kronor av kostnaden i hovrätten för försvararen till staten.