Hovrätten fastställer grovt narkotikabrott och rattfylleri men dömer särskilt för fyra narkotikabrott

Dold domstol har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, narkotikabrott och rattfylleri. Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast i fråga om åtalspunkten 1.2, där den tilltalade döms för fyra separata narkotikabrott i stället för den tidigare bedömningen. I övrigt står tingsrättens bedömning fast, och påföljden förblir fängelse i 2 år och 3 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller först en åtalspunkt där den tilltalade enligt åklagaren hade innehaft och transporterat narkotika, däribland oxykodon, samt annan narkotika. Tingsrätten dömde honom för grovt narkotikabrott den 5 maj 2026 och för narkotikabrott avseende perioden den 16 juni 2025 till den 27 mars 2026. Hovrätten prövade skuldfrågorna utifrån i huvudsak samma utredning som i tingsrätten.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att åtalet under åtalspunkten 1.1 skulle ogillas såvitt avsåg innehav och transport av oxykodon, och att han i övrigt endast skulle dömas för narkotikabrott avseende innehav för eget bruk. Han yrkade också att åtalet enligt åtalspunkten 1.2 och förverkandeyrkandet skulle ogillas, samt att påföljden skulle lindras.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten konstaterar att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, också gjort sig skyldig till rattfylleri den 5 maj 2026. I den del som gäller åtalspunkten 1.1 ansåg hovrätten att det stod klart att den tilltalade innehade och transporterade narkotika på det sätt som åklagaren påstått och att innehavet i bostaden skett uppsåtligen. När det gäller oxykodontabletterna fann hovrätten att det inte visats att han visste eller trodde att transporten avsåg just oxykodon, men att han måste ha förstått att transportuppdraget kunde avse annan narkotika än cannabis och att det därför var uppsåtligt.

I fråga om åtalspunkten 1.2 framkom att den tilltalade under fyra närmare angivna dagar skickat meddelanden som avsåg försäljning av olika sorters narkotika. Hovrätten ansåg att även om han endast vidarebefordrat meddelandena på uppdrag av annan, så utgjorde detta utbjudanden i narkotikastrafflagens mening. Hovrätten bedömde därför att han agerat som gärningsman och att varje dag utgjorde ett eget narkotikabrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Domstolen gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågorna i åtalspunkten 1.1, där gärningen även i hovrätten bedömdes som grovt narkotikabrott. Hovrätten anslöt sig uttryckligen till tingsrättens bedömning att gärningen avseende all narkotika var grov.

I åtalspunkten 1.2 gjorde hovrätten däremot en mer detaljerad uppdelning av händelserna. Domstolen ansåg att den tilltalades återkommande kontakter med flera köpare och hans erbjudanden om olika sorters narkotika innebar att han främjat narkotikahandel i narkotikastrafflagens mening. Hovrätten fann att uppsåt var styrkt och att agerandet skulle bedömas som fyra enskilda narkotikabrott, ett för varje dag som angavs i domslutet.

Den tilltalades invändning om att han på grund av det inträffade förlorat sitt arbete ansågs inte ge skäl för en lindrigare påföljd.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att den tilltalade enligt 1 § tredje stycket narkotikastrafflagen dömdes för narkotikabrott vid fyra tillfällen, den 16 juni 2025, den 17 november 2025, den 13 december 2025 och den 27 mars 2026.

I övrigt stod tingsrättens dom fast. Den tilltalade är alltså dömd för grovt narkotikabrott den 5 maj 2026, fyra narkotikabrott under perioden 16 juni 2025 till 27 mars 2026 samt rattfylleri den 5 maj 2026. Påföljden är fängelse i 2 år och 3 månader.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Beslaget ska bestå. Förverkandet av mobiltelefonen, som tingsrätten bestämt, påverkas inte i hovrättens beslut. Någon ändring av brottsofferfondsavgiften framgår inte av hovrättens avgörande, men tingsrätten hade bestämt avgiften till 1 000 kronor.

När det gäller ersättning till försvararen beslutade hovrätten att försvararen ska få ersättning av staten med 17 522 kronor, varav 11 788 kronor för arbete, 2 230 kronor för tidsspillan och 3 504 kronor för mervärdesskatt. Staten ska stå för denna kostnad. Tingsrätten hade tidigare bestämt ersättningen till 66 480 kronor till samma ersättningsmottagare.