Villkorlig dom för hot mot närstående

Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga hot och två fall av barnfridsbrott efter en händelse i en lägenhet i Uppsala kommun den 18 september 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och återbetala en del av kostnaderna till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade den 18 september 2024 ha hotat att skada eller döda målsägandena genom att säga att han skulle bränna ner deras bostad eller något liknande. Hotet ska ha riktats mot målsägandena och ha kommit till deras kännedom. Denna gärning utgjorde åtalspunkt för olaga hot.

Samma dag ska den tilltalade också ha begått barnfridsbrott i två fall. För det första avsåg åtalet att den tilltalade hotade två målsäganden på ett sätt som bevittnades av ett barn som var närstående till både den tilltalade och de hotade personerna. För det andra avsåg åtalet att den tilltalade hotade två andra målsäganden på ett sätt som bevittnades av samma barn, även där med samma närståenderelationer. Båda barnfridsbrotten ska alltså ha skett den 18 september 2024.

I utredningen framkom att händelsen utspelade sig i en lägenhet där den tilltalade kom på besök tidigt på morgonen och att ett bråk uppstod. Målsägandena berättade samstämmigt att den tilltalade flera gånger sade att han skulle bränna ner huset. De uppgav att de uppfattade uttalandet som allvarligt och blev så rädda att de tog sig ut ur lägenheten och ringde polisen.

Den tilltalade förnekade gärningarna och uppgav att uttrycket inte var allvarligt menat, utan ett vanligt uttryckssätt i hans kultur. Han uppgav också att han hade druckit alkohol och att han inte hade någon avsikt att tända eld på bostaden.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den tilltalade inte hade bestritt att han uttalat sig på det sätt som åklagaren påstått och som målsägandena berättat om. Domstolen bedömde att ett uttalande om att bränna ner någons bostad eller hus när personerna befinner sig där inte kan förstås på annat sätt än som ett hot om allvarligt eller dödligt våld. Rätten ansåg därför att uttalandet var sådant att målsägandena kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin och annans personliga säkerhet.

Domstolen lade också vikt vid att målsägandena berättat att de blivit rädda, lämnat lägenheten utan att vara ordentligt klädda och ringt polisen. Med stöd av förhören och uppspelningen av larmsamtalet ansåg tingsrätten att uttalandena utgjorde olaga hot. Rätten bedömde vidare att den tilltalade måste ha insett att uttalandet skulle uppfattas som ett hot.

När det gällde barnfridsbrotten konstaterade tingsrätten att olaga hotet hade bevittnats av barn som var närstående till både den tilltalade och de utsatta personerna. Rätten ansåg därför att även rekvisiten för barnfridsbrott var uppfyllda. Domstolen slog fast att barnfridsbrotten inte var konsumerade av olaga hotet, eftersom brotten har olika skyddsintressen, och att den tilltalade därför skulle dömas för både olaga hot och barnfridsbrott i konkurrens.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga hot, med händelsedatum 18 september 2024, och för två fall av barnfridsbrott, också med händelsedatum 18 september 2024. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst i 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månaders fängelse.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också återbetala 25 376 kronor av kostnaderna till staten. Staten ska ersätta målsägandebiträden och den särskilda företrädaren med de belopp som anges i domen.