Fängelse för misshandel, ofredande och barnfridsbrott

Den tilltalade döms för misshandel, ofredande och två fall av barnfridsbrott efter händelser samma kväll i en lägenhet. Tingsrätten bedömde att han sparkat målsäganden i ryggslutet och senare spottat henne i ansiktet flera gånger. Två barn ansågs ha bevittnat ofredandet, men inte misshandeln. Påföljden blev fängelse i tre månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska misshandeln, åtalspunkt 1, ha skett den 11 maj 2026 när den tilltalade sparkade målsäganden i ryggslutet. Hon orsakades smärta, rodnad och blånad. För denna gärning dömdes den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

Åtalspunkt 2 avsåg ofredande och gällde samma dag. Enligt åtalet spottade den tilltalade målsäganden i ansiktet flera gånger, vilket bedömdes kunna kränka hennes frid på ett kännbart sätt. Även för denna gärning dömdes han, enligt 4 kap. 7 § brottsbalken.

Åtalspunkt 3 och åtalspunkt 4 avsåg barnfridsbrott den 11 maj 2026. I båda punkterna var grundbrottet att den tilltalade hade misshandlat och ofredat målsäganden. För åtalspunkt 3 gällde att gärningen bevittnades av sonen, och för åtalspunkt 4 att gärningen bevittnades av dottern. Den tilltalade dömdes för båda barnfridsbrotten enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden i huvudsak var trovärdig och att hennes uppgifter fick stöd av övrig bevisning, bland annat av barnens berättelser, vittnets uppgifter, fotografier och rättsintyg. Rätten fann det styrkt att den tilltalade sparkat målsäganden så att hon fick smärta, rodnad och blånad. Det bedömdes därför vara fråga om misshandel.

Den tilltalade invände att han handlat i nödvärn eftersom han påstod att målsäganden först slagit honom med en mobiltelefon och därefter i magen. Tingsrätten ansåg inte att åklagaren fullt ut hade motbevisat att han befunnit sig i en nödvärnssituation. Samtidigt fann rätten att det våld han använde, en spark med sådan kraft att målsäganden föll till golvet, var uppenbart oförsvarligt. Därför dömdes han för misshandel.

När det gällde ofredandet fann tingsrätten att det var visat att den tilltalade spottat på målsäganden. Hans förklaring om att det möjligen rört sig om saliv som kommit i samband med att han “väst som en spottkobra” ansågs inte sannolik. Rätten bedömde därför att det var ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig till ofredande.

I fråga om barnfridsbrotten fann tingsrätten att barnen inte hade bevittnat misshandeln i den mening som krävs i lagstiftningen, eftersom de främst sett följderna av händelsen. Däremot ansågs de ha bevittnat ofredandet, eftersom de befann sig i nära anslutning till situationen och såg att den tilltalade spottade på målsäganden. Därmed dömdes han för två fall av barnfridsbrott, ett för varje barn, men endast med utgångspunkt i ofredandet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i tre månader. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts.

Han ska betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kronor. Han ska också betala skadestånd till sonen med 10 000 kronor och till dottern med 10 000 kronor. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 11 maj 2026.

Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och övriga ersättningar som nämns i domen.