Grovt olaga intrång ogillas i hovrätten efter överklagande om torvmossens arbetsområde

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt olaga intrång, egenmäktigt förfarande och skadegörelse. I den del som nu gäller den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom och ogillade åtalet för grovt olaga intrång alternativt egenmäktigt förfarande den 30 juli 2024. I övrigt framgår av hovrättsdomen att tingsrättens avgörande i huvudsak stod fast i fråga om ansvar för andra gärningar, men den tilltalades påföljd ändrades inte.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser på Grimsås mosse. Hovrätten konstaterade att ett bolag hade tillstånd för bearbetningskoncession för energitorv och att bolaget vid den aktuella tiden hade rätt att arbeta inom det aktuella området. Hovrätten utgick därför från att bolaget hade besittning till arbetsområdet, inklusive uppställningsområdet för maskinerna.

Åklagaren hade i hovrätten i första hand gjort gällande att gärningarna skulle bedömas som grovt olaga intrång och i andra hand som olaga intrång i förening med egenmäktigt förfarande. Hovrätten prövade särskilt åtalspunkten 1, som avsåg den 30 juli 2024. Den tilltalade hade enligt utredningen gått runt och filmat andra aktivister och polisen, men hovrätten fann att det inte var klarlagt var han befann sig när detta skedde och inte heller på vilket sätt filmandet skulle ha orsakat en besittningsrubbning. Åtalet i denna del ogillades därför.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för två fall av egenmäktigt förfarande under perioden 26 juli 2024 till 30 juli 2024 samt för skadegörelse den 29 juli 2024. Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, med viss ny skriftlig bevisning och ett tilläggsförhör med ett vittne. Hovrätten ändrade dock endast i den del som avsåg den 30 juli 2024.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde en annan rättslig bedömning än tingsrätten när det gällde om arbetsområdet på mossen kunde omfattas av bestämmelsen om olaga intrång. Domstolen hänvisade till att lagtextens skyddade plats är ”en byggnad, ett fartyg, en gårdsplan eller annan liknande plats” och betonade att ett stort naturområde som en mosse inte kunde likställas med en sådan plats. Hovrätten ansåg att området inte tydligt gick att urskilja från omgivande natur och skog, även om arbetsområdet hade vissa kännetecken och markeringar. Därför ansågs området inte omfattas av olaga intrångsbestämmelsen.

När det gällde egenmäktigt förfarande godtog hovrätten i huvudsak tingsrättens bevisvärdering. Domstolen ansåg att det var visat att den tilltalade, genom sitt agerande, i vissa avseenden rubbade bolagets besittning till platsen eller maskinerna. Men för händelsen den 30 juli 2024 ansågs bevisningen otillräcklig. Hovrätten fann att det inte var styrkt att den tilltalade genom sitt filmande hade orsakat någon besittningsrubbning. Därmed ogillades åtalet i den delen.

Hovrätten prövade också invändningar om demonstrationsfrihet och nöd, men fann inte att det fanns någon grund för ansvarsfrihet. Den bedömningen ändrades inte jämfört med tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den överklagade delen så att åtalet för grovt olaga intrång alternativt egenmäktigt förfarande den 30 juli 2024 ogillades. I övrigt framgår av hovrättsdomen att påföljden för den tilltalade inte ändrades och att tingsrättens påföljd stod fast.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade tidigare dömts för egenmäktigt förfarande vid två tillfällen och för skadegörelse den 29 juli 2024, och att påföljden där bestämdes till villkorlig dom. Skadeståndsyrkandet från det berörda bolaget avslogs också av tingsrätten. Hovrätten ändrade inte någon uppgift om skadestånd, brottsofferfondsavgift eller andra särskilda rättsverkningar i den del som gäller den tilltalade. Hovrätten beslutade dessutom att kostnaden för den tidigare offentliga försvararen i hovrätten skulle stanna på staten.