Narkotikabrott och penningtvättsbrott prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade hade dömts för narkotikabrott och penningtvättsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. Den enda ändringen för den tilltalade var att hon befriades från skyldigheten att återbetala en del av kostnaderna i tingsrätten för den offentliga försvararen och målsägandebiträdet. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde dels narkotikabrott, dels penningtvättsbrott. Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för penningtvättsbrott enligt 3 § 1 stycket 1 lagen om straff för penningtvättsbrott och för narkotikabrott enligt 1 § 1 stycket 6 narkotikastrafflagen. Tingsrätten bedömde gärningarna som begångna under perioden 2022-03-31 till 2022-04-11 i fråga om penningtvättsbrottet. Hovrätten prövade domen efter överklagande och tog även hänsyn till tingsrättens bedömning av den tilltalades medverkan i den penningtvättsrelaterade hanteringen.

Hovrätten redovisade att det var klarlagt att utpressning mot målsäganden hade lett till att pengar förts över från målsägandens konto, och att den tilltalade hade tagit emot och hanterat en del av dessa medel. Hovrätten ansåg att åtgärderna med pengarna utgjorde penningtvättsåtgärder. När det gällde narkotikabrottet bedömde hovrätten att den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med annan, hade innehaft narkotika i den lägenhet där hon bodde. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i skuldfrågan för narkotikabrottet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten och spelade upp förhören från underrätterna. Domstolen fann att målsägandenas uppgifter framstod som trovärdiga och i huvudsak tillförlitliga, och att de fick starkt stöd av övrig utredning. Hovrätten ansåg att det inte fanns något som tydde på att uppgifterna medvetet skulle ha lämnats felaktigt eller överdrivits.

När det gällde penningtvättsbrottet bedömde hovrätten att den tilltalade måste ha insett att det fanns en avsevärd risk för att pengarna härrörde från brott, särskilt med hänsyn till beloppen, överföringarnas karaktär och omständigheterna kring hanteringen av pengarna. Domstolen ansåg därför att hon hade handlat med likgiltighetsuppsåt. Hovrätten fann också att hennes åtgärder hade syftat både till att dölja pengarnas ursprung och att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig dem.

I fråga om narkotikabrottet ansåg hovrätten att den tilltalade hade haft faktisk rådighet över narkotikan i lägenheten. Eftersom narkotikan fanns i bostaden och delvis var synlig, och eftersom hon bodde där tillsammans med annan, fann hovrätten att hon hade besittning till narkotikan och därmed gjorde sig skyldig till narkotikabrott. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuldvärdering än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om ansvar för penningtvättsbrott och narkotikabrott. Tingsrättens påföljd, fängelse i fyra månader, stod fast. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om brottsofferfond, som innebar en avgift på 800 kr.

När det gällde skadestånd fastställde hovrätten att den tilltalade solidariskt med andra skulle betala skadestånd till målsäganden inom ramen för 261 800 kr. Enligt tingsrättens dom skulle den tilltalade solidariskt med andra, inom ramen för detta belopp, betala 113 800 kr jämte ränta till målsäganden.

Hovrätten ändrade däremot tingsrättens beslut om återbetalning av kostnader för försvarare och målsägandebiträde. Den tilltalade befriades från skyldigheten att återbetala del av dessa kostnader. I övrigt stod tingsrättens beslut fast. Det framgår inte av materialet att den tilltalade varit häktad.