Grovt gravfridsbrott och urkundsbrott fastställs i hovrätten

Hovrätten i Svea har prövat en överklagad dom från Dold domstol i ett mål där den tilltalade var åtalad för bland annat mord, grovt gravfridsbrott och missbruk av urkund. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom och gjorde endast en mindre justering av brottstiden för ett av urkundsbrotten samt förtydligade antalet grova urkundsbrott. Den tilltalade frikändes från mordåtalet, men dömdes för grovt gravfridsbrott och urkundsbrott.

Om händelsen och åtalet

Enligt åtalet i tingsrätten påstods den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan först ha misshandlat målsäganden på okänt sätt genom att tillfoga smärta och kroppsskada i ansiktet och på kroppen och därefter ha dödat honom genom att tillfoga honom en djup skärskada på halsen. Gärningen angavs ha ägt rum den 7 mars 2024 på en plats i Nacka kommun. Åklagaren gjorde också gällande att motivet helt eller delvis varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs heder. I tingsrätten omfattade åtalet även grovt skyddande av brottsling, försök till grovt bedrägeri och flera gärningar rörande urkundsbrott.

I hovrätten framställdes yrkanden mot den tilltalade om fällande dom för mord alternativt medhjälp till mord, eller i andra hand medhjälp till grov misshandel, samt om ett längre fängelsestraff än det tingsrätten bestämt. Den tilltalade yrkade frikännande från ansvar för grovt gravfridsbrott och missbruk av urkund samt lindrigare straff. Hovrätten utgick från tingsrättens utredning och den kompletterande bevisning som lagts fram i hovrätten.

Hovrätten justerade endast brottstiden för ett av gärningarna avseende missbruk av urkund, grovt brott, till den 7 mars 2024 eller en tid dessförinnan, och förtydligade att det rörde sig om tre fall av missbruk av urkund, grovt brott. I övrigt stod tingsrättens bedömningar fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens värdering av bevisningen. Domstolen fann att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att det varit en planerad gärning där fler än en person deltagit i själva dödandet. Hovrätten pekade på att det inte fanns tekniska spår från den tilltalade som kunde kopplas till våldshandlingen och att det inte gick att dra säkra slutsatser om hur många som faktiskt deltagit i dödandet.

När det gällde påståendet om hedersmotiv delade hovrätten tingsrättens bedömning att utredningen endast gav ett begränsat stöd för åklagarnas påstående och att motivbilden inte var bevisad.

Hovrätten gjorde dock en annan och mer precis bedömning av vissa delar av händelseförloppet. Den fann att den tilltalade hade varit delaktig i att förmå målsäganden att komma till lägenheten, att hon varit på platsen och där på olika sätt möjliggjort våldet, samt att hon efteråt agerat på ett sätt som visade att hon varit införstådd med den allvarliga brottsligheten. Samtidigt ansåg hovrätten att bevisningen inte räckte för att visa att hennes uppsåt sträckte sig så långt som till att målsäganden skulle dödas.

På den grunden ogillades mordåtalet och även ansvar för medhjälp till mord. Däremot fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till grov misshandel. Hovrätten ansåg att det var utrett att hon förmått målsäganden att komma till brottsplatsen, befunnit sig där och psykiskt uppmuntrat och solidariserat sig med våldet samt på annat sätt möjliggjort det. Domstolen ansåg också att skadorna var sådana att gärningen skulle bedömas som grov.

I fråga om grovt gravfridsbrott anslöt sig hovrätten fullt ut till tingsrättens bedömning. Hovrätten fann att den tilltalade och annan agerat tillsammans och i samförstånd, att kroppen undanskaffats för att dölja allvarlig brottslighet och försvåra utredningen, och att gärningen därför skulle bedömas som grov.

När det gäller urkundsbrotten fann hovrätten att den tilltalade hade lämnat ut sitt pass till annan och att det skett med uppsåt att det skulle användas för att resa mellan olika länder. Hovrätten ändrade endast tingsrättens dom så att brottstiden angavs till den 7 mars 2024 eller en tid dessförinnan. Domstolen godtog också tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för tre fall av missbruk av urkund, grovt brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. Den tilltalade dömdes för grovt gravfridsbrott, medhjälp till grov misshandel, missbruk av urkund samt tre fall av missbruk av urkund, grovt brott. Hon frikändes från mord och medhjälp till mord. Hovrätten gjorde ingen ändring av påföljden.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i 1 år och 8 månader. Hovrätten ändrade inte detta. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills straffet får verkställas, på grund av risken för att hon undandrar sig straffet. I tingsrätten hade hon också hållits kvar i häkte till dess att straffet får verkställas.

Skadeståndsfrågorna lämnades oförändrade i hovrätten. Tingsrätten hade avslagit målsägandenas skadeståndsyrkanden, och hovrätten fastställde den bedömningen. Hovrätten gjorde inte heller någon ändring i frågan om utvisning, som alltså stod fast enligt tingsrättens bedömning.

Hovrätten beslutade att den tilltalade inte skulle tillgodoräknas någon annan tid än den som tingsrätten bestämt för frihetsberövande utomlands i den del som avsåg den andra tilltalade i målet. Någon ändring i detta avseende gjordes inte i fråga om den tilltalade som denna artikel avser. Hovrätten beslutade vidare att staten skulle svara för kostnaderna för den offentliga försvararen, målsägandebiträdet och det tidigare målsägandebiträdet. Den ersättning som begärts för försvaret bedömdes i huvudsak som skälig, med viss justering av timersättningen i ett av ombudsarvodena.