Grov misshandel och grovt olaga hot: hovrätten fastställer domen

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, grovt olaga hot och ringa narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i fråga om den tilltalade och gjorde ingen ändring i skuldfrågan, påföljden eller skadeståndsfrågorna. Den tilltalade ska därför dömas för grov misshandel, sex fall av grovt olaga hot och tre fall av ringa narkotikabrott.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde främst om den tilltalade och medtilltalade skulle dömas för grov misshandel, samt om den tilltalade också skulle dömas för grovt olaga hot och hur påföljden och skadeståndet skulle bestämmas. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten, men hade dessutom ett sakkunnigutlåtande från NFC och ett tilläggsförhör med en medtilltalad.

När det gäller grov misshandel hade åklagaren gjort gällande att målsäganden utsatts för våld i form av sparkar och slag från flera personer när han låg ner. Hovrätten prövade frågan utifrån den gärningsbeskrivning som lades till grund i hovrätten och fann att flera personer tillsammans och i samförstånd hade brukat våld mot målsäganden. Hovrätten ansåg också att gärningen utgjorde grov misshandel eftersom våldet riktats mot en liggande person och utförts med tillhyggen, vilket visade särskild hänsynslöshet och råhet.

I fråga om grovt olaga hot bedömde hovrätten bevisningen på samma sätt som tingsrätten. Hovrätten fann att det var bevisat att den tilltalade handlat på det sätt som åklagaren påstått. Domstolen konstaterade att det rörde sig om två hothandlingar sett till tid och plats, men att antalet drabbade personer skulle vara avgörande för hur många brott som skulle anses föreligga. Eftersom handlingarna riktats mot fyra respektive två personer bedömdes gärningarna som sex brott. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av svårhetsgraden och fann att det var fråga om sex fall av grovt olaga hot.

Den tilltalade dömdes även för tre fall av ringa narkotikabrott, i enlighet med tingsrättens dom, men hovrätten hade inte anledning att ändra den delen av avgörandet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fäste stor vikt vid målsägandens uppgifter om att han blivit utsatt för sparkar och slag av flera gärningsmän medan han låg ner. Dessa uppgifter ansågs få starkt stöd av fotografier, rättsintyg och ett vittnesmål från ett vittne som inte kände parterna och som bedömdes ha goda observationsmöjligheter. Hovrätten framhöll att vittnets uppgifter hade högt bevisvärde.

Hovrätten ansåg att det var bevisat att flera personer tillsammans hade utövat våld mot målsäganden. När det gällde vilka som varit gärningsmän och vad som kunde läggas var och en till last, bedömde hovrätten att målsägandens utpekanden fick stöd av övrig bevisning, bland annat av blodspår på en medtilltalads kläder och av andra vittnesuppgifter om att målsäganden jagades av de tilltalade. Hovrätten ansåg därför att bevisningen uppfyllde kravet även i fråga om delaktigheten för den tilltalade.

Den tilltalades egen version, där han uppgett att han agerat i självförsvar, ansågs inte vara trovärdig i ljuset av övrig bevisning. Hovrätten noterade också att en medtilltalads uppgifter stämde med den tilltalades, men att dessa uppgifter inte passade ihop med andra vittnesmål och inte heller kunde förklara skadorna på målsäganden. För hovrätten framstod den alternativa förklaringen som svagt underbyggd.

I frågan om grovt olaga hot uttalade hovrätten att bevisvärderingen skulle göras på samma sätt som i tingsrätten. Domstolen fann att den tilltalade hade handlat som åklagaren påstått och att de aktuella hoten tillsammans utgjorde sex fall av grovt olaga hot.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade dömdes för grov misshandel, sex fall av grovt olaga hot och tre fall av ringa narkotikabrott. Påföljden bestod av fängelse, men hovrätten redovisade inte någon ändring av strafflängden i förhållande till tingsrätten i den del som återges här. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning att tidigare medgiven villkorlig frihet skulle förverkas helt. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten i skadeståndsfrågorna. Det framgår också att beslutet om beslag skulle bestå. Staten skulle stå för kostnaden för försvararen i hovrätten.

En särskild ersättning till ett målsägandebiträde reglerades av hovrätten, men någon ändring av den tilltalades skadeståndsansvar framgår inte av hovrättens beslut i den återgivna texten.