Våldtäkt mot barn efter överklagande: hovrätten frikände från barnpornografibrott och höjde skadeståndet

Dold domstol har prövat ett överklagande av Lunds tingsrätts dom i ett mål om våldtäkt mot barn och barnpornografibrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att åtalet för barnpornografibrott ogillades, medan fällningen för våldtäkt mot barn stod fast. Samtidigt höjdes det skadestånd som den tilltalade ska betala solidariskt med den medtilltalade till målsäganden.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade och den medtilltalade skulle dömas för grov våldtäkt och att påföljden skulle bestämmas till sluten ungdomsvård. Den tilltalade bestred ansvar för åtalet och motsatte sig även skadestånd och förverkande av mobiltelefonen. I tingsrätten hade den tilltalade dömts för våldtäkt mot barn och barnpornografibrott. Hovrätten prövade därför målet som ett överklagande av tingsrättens dom.

Av hovrättens dom framgår att åtalspunkten om våldtäkt mot barn avsåg sexuella handlingar med målsäganden där den tilltalade hade haft sin penis i målsägandens mun. Hovrätten konstaterade att detta utgjorde en sexuell handling jämförlig med samlag. Hovrätten bedömde också att det var utrett att den tilltalade uppfattade målsäganden som född 2005, medan hon i verkligheten var yngre. Gärningen bedömdes därför som våldtäkt mot barn.

När det gällde rubriceringen fann hovrätten att omständigheterna inte var sådana att gärningen kunde bedömas som sexuellt utnyttjande av barn eller som straffri med hänsyn till åldersskillnad och ömsesidighet. Hovrätten ansåg dock, i likhet med tingsrätten, att brottet inte skulle bedömas som grovt utan som våldtäkt mot barn av normalgraden.

Tingsrätten hade även dömt den tilltalade för barnpornografibrott, avseende innehav av en film i den tilltalades telefon under perioden 1 januari 2020 till 29 januari 2020. Hovrätten ändrade den delen av domen och ogillade åtalet. Enligt hovrätten var det utrett att filmen fanns i telefonen, men det var inte bevisat bortom rimligt tvivel att den tilltalade visste att den fanns där.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhöret med målsäganden från förundersökningen hade spelats upp, liksom den muntliga bevisningen genom tingsrättens ljud- och bildupptagningar.

I skuldfrågan för våldtäkt mot barn utgick hovrätten från att målsäganden varit trovärdig, men att hennes uppgifter i vissa delar var osäkra. Hovrätten lade vikt vid de tilltalades egna uppgifter om att de trodde att målsäganden var född 2005. Eftersom gärningen ägde rum i början av året ansåg hovrätten att de måste ha förstått att det fanns en stor risk att målsäganden inte hade fyllt 15 år. Genom att inte försäkra sig om detta ansågs de ha förhållit sig likgiltiga till om hon var under 15 år. Hovrätten fann därför att den tilltalade hade haft likgiltighetsuppsåt.

Vid prövningen av om gärningen skulle bedömas som grov ansåg hovrätten att det var försvårande att flera personer i följd hade genomfört sexuella handlingar med målsäganden. Däremot ansågs det inte styrkt att den tilltalade känt till att målsäganden var så ung som tolv och ett halvt år, och denna omständighet fick därför inte betydelse för rubriceringen. Hovrätten fann sammantaget att gärningen skulle bedömas som våldtäkt mot barn av normalgraden.

I fråga om barnpornografibrottet konstaterade hovrätten att det fanns en barnpornografisk film i den tilltalades telefon. Men hovrätten ansåg att utredningen inte räckte för att bevisa att den tilltalade uppsåtligen hade innehavet, eftersom det inte var klarlagt när filmen laddats ner eller var i telefonen den lagrats. Därför ogillades åtalet på den punkten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ogillade alltså åtalet för barnpornografibrott men lämnade fällningen för våldtäkt mot barn i övrigt orörd. Hovrätten uttalade att tingsrättens domslut i fråga om förverkandet av mobiltelefonen skulle fastställas, och beslaget skulle bestå.

Påföljden bestämdes till ungdomsvård enligt den vårdplan som upprättats av socialtjänsten. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan. Någon häktningstid eller kontaktförbud anges inte i materialet.

Skadeståndet ändrades däremot. Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade solidariskt med den medtilltalade skulle betala 120 000 kronor till målsäganden. Hovrätten höjde beloppet till 140 000 kronor jämte ränta från den 14 januari 2020. Hovrätten ansåg att omständigheterna var försvårande och att kränkningsersättningen därför borde bestämmas till ett högre belopp. Tingsrättens övriga skadeståndsdelar stod fast.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden. I hovrätten ersattes målsägandebiträdet och försvararen av allmänna medel, och staten ska svara för dessa kostnader.