Olaga hot och förberedelse till stöld prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat olaga hot, förberedelse till stöld och ringa narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade, och någon ändring av skuld, påföljd eller ansvar för kostnader gjordes inte.

Om händelsen och åtalet

I hovrätten var utgångspunkten att samma bevisning som i tingsrätten åberopades i de överklagade delarna, och de videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp.

Målet gällde den tilltalade och en medtilltalad, men den här redogörelsen avser endast den tilltalade. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för förberedelse till stöld och ringa narkotikabrott. Åtalet för rattfylleri ogillades.

I hovrätten prövades den tilltalades ansvar för förberedelse till stöld enligt 8 kap. 1 § och 12 § samt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken, och för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen. Hovrätten konstaterade att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan eller i frågan om påföljd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten hänvisade till att samma bevisning som i tingsrätten lades fram i den överklagade delen. När det gällde förberedelse till stöld prövade hovrätten särskilt invändningen att de föremål som den tilltalade hanterat var vanliga saker och därför inte kunde utgöra hjälpmedel i lagens mening.

Hovrätten förklarade att hjälpmedelsbegreppet inte har några formella begränsningar och att även föremål med ett lagligt användningsområde kan vara hjälpmedel vid brott. Domstolen bedömde att det i det aktuella fallet rörde sig om en bil, en släpvagn, ramper, spännband, en avbitartång och brytverktyg som transporterats av den tilltalade tillsammans med den medtilltalade till platsen där den motorcykel som skulle tillgripas stod. Enligt hovrätten fanns det ett så tydligt samband mellan föremålen och det planerade brottet att de tillsammans utgjorde hjälpmedel i den mening som avses i 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan bedömning än tingsrätten och fann inte skäl att frikänna den tilltalade eller ändra påföljden.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade stod därmed kvar som dömd för förberedelse till stöld och ringa narkotikabrott, medan åtalet för rattfylleri fortfarande var ogillat.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i en månad. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. När det gällde försvararkostnaderna hade tingsrätten beslutat att staten skulle ersätta försvararen med 12 600 kronor, och den tilltalade skulle betala 5 000 kronor av denna kostnad till staten. Hovrätten ändrade inte detta. I hovrätten beslutades också att staten skulle ersätta försvararen med 16 548 kronor, och att den tilltalade skulle återbetala kostnaden för försvararen till staten. Av hovrättens beslut framgår inte någon uppgift om häktningstid.

Fakta