Grovt narkotikabrott vid en lägenhet prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i allt väsentligt. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott, medan hovrätten samtidigt frikände den andra tilltalade från åtalet för grovt narkotikabrott. För den tilltalade som denna artikel gäller blev utgången att tingsrättens fällande dom stod fast och att påföljden inte ändrades.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser kopplade till narkotika som anträffats i en lägenhet. I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott. Grovt narkotikabrott avsåg den 1 § 1 st 3 p och 6 p samt 3 § 1 st narkotikastrafflagen. Narkotikabrott avsåg 1 § 1 st 6 p narkotikastrafflagen. Vapenbrottet avsåg 9 kap. 1 § 1 st vapenlagen.

I hovrätten överklagade den tilltalade tingsrättens dom och yrkade frikännande från åtalet för grovt narkotikabrott samt mildare påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten konstaterade att den tilltalade inte hade överklagat tingsrättens dom i de delar som avsåg narkotikabrott av normalgraden och vapenbrott, och dessa fällande delar stod därför fast även i hovrättens prövning.

Hovrätten prövade särskilt åtalet för grovt narkotikabrott. Domstolen ansåg att utredningen visade att den tilltalade i praktiken hade flyttat in i lägenheten och bodde där när narkotikan anträffades. Han hade låtit frakta sitt bohag dit och hade varit i lägenheten vid flera tillfällen utöver vad han medgett. Narkotikan hade anträffats i den lägenhet som han disponerade. Hovrätten bedömde därför att åtalet för grovt narkotikabrott var styrkt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde en egen bevisvärdering men kom i fråga om den tilltalade fram till samma slutsats som tingsrätten. En central del av bevisningen rörde narkotikarester på en strumpa som tillhörde den tilltalade. Åklagaren gjorde gällande att det var den strumpa som narkotikan legat i. Hovrätten ansåg dock att det förekommit flera misstag vid den inledande husrannsakan och att det därför inte kunde uteslutas att narkotikan hamnat på strumpan genom kontamination. Därför gav strumpan och DNA-förekomsten inte säkert stöd för åtalet i sig.

Hovrätten prövade också ett fotografi som åklagaren åberopat och som visade misstänkt narkotika på ett glasbord. Även om bilden enligt sparad telefondata hade tagits i närheten av den tilltalades bostad i Malmö, ansåg hovrätten att det inte med tillräcklig säkerhet gick att slå fast att fotografiet tagits i hans lägenhet. Inte heller det fotografiet gav alltså stöd för åtalet.

Samtidigt lade hovrätten vikt vid annan bevisning. Det fanns en våg med kokainrester i anslutning till den tilltalades tillhörigheter i sovrummet i lägenheten. Det fanns också anteckningsböcker som, enligt hovrätten och tingsrätten, med stor sannolikhet var kopplade till narkotikaförsäljning. Tillsammans med att den tilltalade disponerade lägenheten där narkotikan fanns ansåg hovrätten att bevisningen räckte för att grovt narkotikabrott skulle anses styrkt.

Hovrätten instämde även i tingsrättens bedömning av påföljdsfrågan. Någon ändring av straffet gjordes därför inte.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade stod därmed kvar som dömd för grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott. Tingsrättens påföljd var fängelse i 3 år och 3 månader, och hovrätten ändrade inte den påföljden. Av materialet framgår att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Tingsrätten beslutade också om förverkande och beslag av kokain, digitalvåg, strumpa, pistol med patroner och narkotika, och hovrätten beslutade att beslagen skulle bestå. Någon uppgift om skadestånd eller brottsofferfondsavgift för den tilltalade framgår inte i hovrättsmaterialet. Däremot framgår att ett offentligt biträde tillerkändes ersättning av allmänna medel.