Fängelse för hot, misshandel och skadegörelse

Den tilltalade döms för olaga hot, misshandel i två fall, barnfridsbrott i fem fall och skadegörelse. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år. Åtalet om utvisning avslogs, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet inträffade gärningarna i en bostad i Degerfors. Den tilltalade åtalades först för grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, alternativt olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken, den 8 juni 2026. Gärningen bestod enligt åtalet i att den tilltalade försökte förmå målsäganden att följa med ut ur bostaden samtidigt som han höll fram en fällkniv och uttalade hot om att döda honom och bryta hans ben och armar. Tingsrätten bedömde att det inte var visat att knivbladet var uppfällt och rubricerade därför gärningen som olaga hot av normalgraden. Den tilltalade dömdes för detta brott.

Samma dag, den 8 juni 2026, åtalades den tilltalade också för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen slog han målsäganden flera gånger i ansiktet och rakade av en del av hans hår. Tingsrätten fann att misshandeln var styrkt och dömde den tilltalade för brottet.

Vidare åtalades den tilltalade för barnfridsbrott i fem fall enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i dess lydelse före 1 juli 2026, också den 8 juni 2026. Varje punkt avsåg att de fem minderåriga barnen i familjen bevittnat hotet och misshandeln mot sin äldre bror. Tingsrätten fann att samtliga fem barn hade bevittnat ett eller båda brotten och dömde den tilltalade för fem fall av barnfridsbrott.

Den tilltalade åtalades också för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken den 8 juni 2026. Åtalet gällde att han tagit sönder målsägandens mobiltelefon genom att slå den mot ett soffbord och därefter slå eller kasta den i golvet så att den skadades. Tingsrätten fann att detta var styrkt och dömde den tilltalade för skadegörelse.

Slutligen åtalades den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken av en annan målsägande. Enligt åtalet hade han slagit målsäganden i ansiktet någon gång mellan den 11 maj 2026 och den 31 maj 2026, vilket orsakat smärta och blåmärke. Tingsrätten fann att även denna misshandel var styrkt och dömde den tilltalade för brottet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid målsägandenas uppgifter, särskilt det ljudinspelade polisförhöret med målsäganden som rörde hotet och misshandeln den 8 juni 2026. Domstolen ansåg att uppgifterna där var trovärdiga och detaljerade och att de fick starkt stöd av andra bevis. Stödet kom bland annat från målsägandens uppgifter i tingsrätten, från vittnesmålen från de ingripande poliserna, från bilder från brottsplatsen samt från rättsintyg och övrig dokumentation.

När det gällde hotet och misshandeln mot målsäganden fann tingsrätten att bevisningen visade att den tilltalade uppsåtligen hotat och misshandlat honom på det sätt som åklagaren gjort gällande. Däremot ansåg domstolen inte att det var visat att knivbladet varit uppfällt. Därför rubricerades hotet inte som grovt olaga hot utan som olaga hot av normalgraden.

I fråga om barnfridsbrotten fann tingsrätten att de fem minderåriga barnen hade befunnit sig i lägenheten och att de sett eller hört ett eller båda av brotten mot sin äldre bror. Domstolen konstaterade också att även om alla barn inte nödvändigtvis förstått innebörden av det de uppfattat, hade de ändå bevittnat gärningarna i lagens mening. Tingsrätten ansåg dessutom att den tilltalade haft likgiltighetsuppsåt till att barnen skulle se eller höra det som skedde.

När det gällde skadegörelsen fann tingsrätten att målsägandens berättelse var trovärdig och att den stöddes av bilder på den skadade telefonen, uppgifter från ett larmsamtal, barnförhör och polisens iakttagelser. Domstolen ansåg därför att det var styrkt att den tilltalade förstört telefonen på det sätt som åklagaren beskrivit.

Även den andra misshandeln ansågs styrkt. Tingsrätten hänvisade till målsägandens uppgifter, stödbevisning från ett barn som sett ett blåmärke, samt uppgifter från arbetskamrater om förändringar i målsägandens mående under våren 2026. Domstolen fann att den tilltalade uppsåtligen misshandlat målsäganden under den tid som åklagaren angett.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för olaga hot, två fall av misshandel, fem fall av barnfridsbrott och skadegörelse. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Tingsrätten tog hänsyn till brottslighetens samlade straffvärde och till att gärningarna begåtts under prövotid efter villkorlig frigivning från ett tidigare fängelsestraff. Den villkorligt medgivna friheten förverkades med ett år.

Utvisningsyrkandet avslogs eftersom tingsrätten ansåg att det fanns ett verkställighetshinder som gjorde att den tilltalade inte kunde sändas till det aktuella landet. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet kan verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till fem målsägande för kränkning med 20 000 kronor till var och en, med ränta från den 8 juni 2026 till dess betalning sker. Han ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Staten ska stå för rättegångskostnaderna.