Preskription av frihetsberövandeersättning

En person hade på grund av misstanke om brott varit anhållen och häktad vissa perioder under åren 2003 och 2004. Tingsrättens frikännande dom fick laga kraft i januari 2014. Den 25 april samma år krävde personen ersättning enligt frihetsberövandelagen.

 Högsta domstolen konstaterar i domen att frihetsberövandelagen saknar regler om preskription och att vanliga regler om preskription i preskriptionslagen ska tillämpas. Där gäller att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten.

En fordran som uppkommer på grund av en skadegörande handling anses som huvudregel ha tillkommit vid tidpunkten för denna handling. För skador där ny och ytterligare skada uppkommer fortlöpande börjar preskriptionstiden normalt löpa successivt, dag för dag. Det gäller enligt Högsta domstolen också ersättning för lidande och förlorad arbetsförtjänst enligt frihetsberövandelagen. Det innebär att den enskilde, för att undvika att fordran preskriberas, någon gång kan behöva vidta preskriptionsavbrytande åtgärder innan han eller hon har rätt till frihetsberövandeersättning. Rätt till ersättning föreligger nämligen först sedan den misstänkte frikänts eller åtalet har avskrivits.

 Eftersom kravet på ersättning enligt lagen framställdes först den 25 april 2014 drar Högsta domstolen slutsatsen att kravet avseende ersättning för frihetsberövande före den 25 april 2004 är preskriberat.