Omarronderingen Stora Tuna mm avgjord i mark- och miljödomstolen

Lantmäteriets beslut den 14 oktober 2020 uppfyller, enligt domstolens bedömning, kraven i fastighetsbildnings­lagen. Bl.a. överväger nyttan med omarronderingen som helhet, summan av kostnader och olägenheter. Lagen kräver inte att varje enstaka fastighet ska bli förbättrad, men innehåller skyddsregeln att ingen fastighet får för­sämras så mycket att den i mindre mån än innan blir lämp­lig för sitt ändamål. Mark- och miljödomstolen har vid sin prövning av de ca 25 överklagandena av markomfördelningen, kommit fram till att Lantmäteriet får anses ha följt denna regel i samtliga fall utom ett.

Flera klagande hade önskat mer långtgående strukturrationalisering och även att gamla andelstal i skogsbilvägars drift och underhåll skulle ha anpassats till den nya fastighetsindelningen såsom Lantmäteriet tidigare förutskickat, men då Lantmäteriets beslut uppfyller minimikrav, får det grönt ljus av domstolen. Den som vill ha mera gjort får söka ny förrättning hos Lantmäteriet för att få sin sak prövad.

Ett stort antal markägare kan nu börja se fram emot slutet på en tioårig omarronderingsprocess med allt vad den medfört av ovisshet, avverk­ningsförbud m.m.

- Det känns tillfredsställande att vi har haft möjlighet att möta behoven av snabb handläggning och därmed kunnat avgöra målet på mindre än ett halvår, säger de två domarna i målet, rådmannen Peter Winge och tekniska rådet Björn Rossipal, som enhälligt avgjort målet.