Nytt avgörande om tillämpningen av vägransgrunden om utevarodomar i 2 kap. 3 § 6 arresteringsorderlagen

Grekland begärde enligt en europeisk arresteringsorder att en person skulle överlämnas dit för verkställighet av ett längre fängelsestraff. Domen hade efter överklagande bestämts av en appellationsdomstol och vid den slutliga förhandlingen hade varken den tilltalade eller hans försvarare deltagit.

Grekland hade emellertid i arresteringsordern markerat att den dömde hade underrättats om tid och plats för förhandlingen på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han hade kännedom om förhandlingen, liksom om att dom kunde meddelas även om han inte var personligen närvarande. Överlämnande skulle därför ändå kunna ske. Av EU-domstolens praxis följer emellertid att det inte är tillräckligt att Grekland gör en sådan markering, utan det fordras också att den svenska domstolen gör en prövning av om det finns fog för markeringen. Vid en sådan prövning har Högsta domstolen kommit fram till att förutsättningar för överlämnande till Grekland inte föreligger. Begäran om överlämnande har därför avslagits.