#medvilkenrätt tas på stort allvar av Sveriges Domstolar

Domstolsverkets generaldirektör Martin Holmgren tycker att juristuppropet #medvilkenrätt är angeläget och visar på bredden av bristande jämställdhet. – Att skapa en jämställd kultur är en chefs- och ledarskapsfråga, säger han.

I går gick långt över 4 000 kvinnliga jurister ut i ett gemensamt upprop kring sexuella trakasserier och övergrepp inom rättsväsendet och advokatbyråer. Många har också delat personliga erfarenheter av att ha blivit utsatta.

– Jag känner starkt med dem som utsatts för sexuella kränkningar och ser allvarligt på problematiken med att så många inte vågat anmäla det de upplevt. Jag slås också av i hur stor utsträckning det som beskrivs handlar om kvinnor som varit utsatta i situationer där de varit beroende av överordnade i en eller annan mening, säger Domstolsverkets generaldirektör Martin Holmgren.

Inom Sveriges Domstolar pågår ett aktivt jämställdhetsarbete, bland annat genom utbildningsinsatser och inom regeringsuppdraget Jämställdhetsintegrering i myndigheter.

– Uppropet gör det än mer tydligt att det inte bara handlar om mer eller mindre tillfälliga insatser utan att vi måste ha riktigt breda diskussioner som leder till förändrat beteende. Flera chefer för myndigheter i Sveriges Domstolar har också kontaktat mig och uttryckt att de ser allvarligt på de missförhållanden som lyfts och att vi tillsammans måste diskutera detta vidare, säger Martin Holmgren.

Han betonar nu den viktiga utmaning som Sveriges Domstolar har framför sig när det gäller att skapa trygga och goda arbetsplatser.

– Att skapa en jämställd kultur är en chefs- och ledarskapsfråga. Det handlar om hur vi chefer förhåller oss till våra medarbetare – hur väl vi lyckas bygga respekt, tillit och förtroende. Vi behöver gemensamt i Sveriges Domstolar öka vårt fokus på hur vi får ett chefs- och ledarskap som ger oss trygga och jämställda organisationer för alla medarbetare.

”Det är verkligen trist att konstatera att vi inte har kommit längre i vårt jämställdhetsarbete och att det fortfarande förekommer kränkande beteenden och trakasserier. Det är viktigt att vi inom domstolarna arbetar med frågorna kontinuerligt. På Södertörns tingsrätt har vi exempelvis infört att när vi introducerar nya medarbetare, så informerar vi dem om hur vi arbetar med jämställdhetsfrågor på domstolen. Vi har också för ett par år sedan infört rutiner för att i medarbetarsamtalen som alla medarbetare har, ta upp frågor om trakasserier och mobbning. Om sådana problem skulle förekomma har vi även beredskap och rutiner för hur vi tar hand om detta.”

”Det är tråkigt att det ska behöva förekomma trakasserier och kränkningar även i juristkåren samtidigt som det är bra och viktigt att de här frågorna lyfts till ytan. Vi ser allvarligt på alla former av trakasserier och kränkande särbehandling på domstolen och om det sker är det viktigt att alla vet vart de ska vända sig.
En del är att vi har en policy och handlingsplan mot trakasserier och kränkande särbehandling, en annan del är att vi alla, och här har cheferna ett särskilt ansvar, reagerar i den enskilda situationen.”

”Det här är upprörande, men samtidigt inte helt förvånande. Man kan inte vara så naiv som att tro att beteenden som har framkommit i andra delar av samhällslivet skulle saknas i domstolsvärlden.  Ändå hoppades jag att vi skulle ha kommit betydligt längre än så här. På Göta hovrätt arbetar vi aktivt med jämställdhetsfrågorna. En nyligen gjord enkät på domstolen visade att det finns arbete kvar att göra, även om det var relativt få personer som uppgav sig ha blivit utsatta för trakasserier. I detta avseende är dock redan en person för många. Vi på domstolarna måste fortsätta att arbeta aktivt med dessa frågor.”

”Att det beteende och förhållningssätt som nu diskuteras även finns inom domstolsmiljön är inte acceptabelt men ändå inte förvånande. Det är en miljö där det kan förekomma ett missbruk av den position man har.
Som domstolschefer kan vi inte bara luta oss tillbaka i de här frågorna utan vi måste aktivt arbeta med att skapa en kultur och miljö där de som har blivit utsatta vågar prata om det. Det handlar också om att vi måste medvetandegöra personalen om de strukturer som finns och hur de kan påverka hur vi beter oss mot varandra.”