Mark- och miljödomstolens dom angående Biltema/Karlslund

Domstolen konstaterar att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Detta ger kommunen möjlighet att inom förhållandevis vida ramar avgöra hur marken inom den egna kommunen ska disponeras.  Planläggning ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt en sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Inom ramen för prövningen ska dock utpekade riksintressen bevakas. Det är i första hand länsstyrelsen som har att bevaka dessa riksintressen inom ramen för kommunens arbete med att ta fram planen, men något formellt hinder för en domstol att göra en annan bedömning än länsstyrelsen finns dock inte.

Kommunens beslut att anta detaljplanen har överklagats dels av ett antal enskilda närboende, dels av Trafikverket. Vad först avser de enskilda närboendes överklaganden bedömer mark- och miljödomstolen att de argument som framförs inte är tillräckliga för att upphäva kommunens beslut.

Vad avser Trafikverkets överklagande tar detta som utgångspunkt att detaljplanen och ytterligare en handelsetablering i Lillänge kommer att leda till en ökad trafikbelastning och att vägnätet i området redan nu är hårt belastat. I denna del delar domstolen Trafikverkets uppfattning att väg E14 är en kommunikationsled av riksintresse. Trafikverket och kommunen har redovisat olika data vad avser trafikbelastningen i framtiden och domstolen ser ingen anledning att ifrågasätta Trafikverkets redovisning. Med en ökad trafikvolym i Trafikplats Odenskog bedömer domstolen att möjligheten att använda riksintresset väg E14 påtagligt kommer att försvåras. Det finns redan i dagsläget statistik som visar på trafikproblem och så kallade upphinnandeolyckor på E 14.  Med en ökad trafikbelastning riskerar trafikproblemen att förvärras. Mark- och miljödomstolen anser därför att detaljplaneförslaget strider mot skyddet för kommunikationsanläggningar av riksintresse enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

Domstolen framhåller att varje detaljplan måste fungera självständigt på så sätt att det framgår av planen vilka åtgärder som ska vidtas för komma tillrätta med exempelvis negativ påverkan på trafiksituationen eller andra riksintressen. Kommunen har visserligen gjort vissa åtaganden utan planstöd om att i framtiden vidta åtgärder på det lokala vägnätet för att lösa trafikproblemen. Mark- och miljödomstolen anser dock att detta inte är tillräckligt för att säkerställa framkomligheten på det statliga vägarna i området.

Lars Nyberg
rådman
073-270 76 86

Mats Andersson
tekniskt råd
073-270 27 20

Therese Fällgren
beredningsjurist
063-15 06 63

P 1804-17