Kroppsbesiktning av en frikänd person saknar tydligt lagstöd

En person åtalades för mord, begånget i november 1996. Av åtalet mot personen framgick att det hade påträffats en spermafläck på mordoffrets byxor, men att antalet spermier var för få för en typbestämning. Den åtalade personen frikändes slutligen av hovrätten.

Vid en förnyad analys av mordoffrets byxor har nu en sökbar DNA-profil säkrats ur fläcken med spermier. Den framtagna DNA-profilen har inte gett träff mot någon person som finns registrerad i det s.k. DNA-registret. Riksåklagaren har med anledning av resultatet av den förnyade analysen återupptagit förundersökningen mot den frikända personen för att utreda om det finns skäl att begära resning till nackdel för personen. Hon begärde att Högsta domstolen skulle besluta om kroppsbesiktning genom salivprov av den frikända personen för att kunna göra en DNA-analys.

Var och en är enligt regeringsformen gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Begränsningar av detta skydd måste ske genom lag. Vid en förundersökning får tvångsmedel i form av kroppsbesiktning användas enligt regler i rättegångsbalken. Uppkommer sedan åtal väckts behov av ytterligare utredning ska dessa regler gälla i tillämpliga delar. Några liknande bestämmelser finns inte för den situationen där en förundersökning återupptas i samband med en fråga om resning.

Högsta domstolen kommer fram till att det inte finns ett tydligt lagstöd för en tillämpning av bestämmelserna om kroppsbesiktning vid en återupptagen förundersökning i samband med resning. En tillämpning av dessa bestämmelser skulle därför enligt domstolen komma i konflikt med regeringsformens krav på lagstöd för användning av tvångsmedel och den restriktiva tillämpning som gäller för begränsningar av skyddet mot kroppsligt ingrepp i sådana sammanhang.