Hinder mot utlämning till Vietnam

Vietnam har begärt att en vietnamesisk medborgare ska utlämnas dit för lagföring av tre brottsmisstankar. Den första misstanken avser en gärning som personen påstås ha begått 2002 då han var 20 år och som motsvarar brottet dråp enligt svensk lag. De två andra misstankarna avser gärningar som personen påstås ha begått 2005 och som i svensk rätt motsvaras av brotten grov misshandel och grovt vapenbrott.

Det är Högsta domstolens uppgift att yttra sig till regeringen i frågan om det föreligger hinder mot utlämning enligt utlämningslagen. Högsta domstolen ska även granska om en utlämning skulle vara oförenlig med Europakonventionen. Om domstolen finner att det finns hinder enligt utlämningslagen, får utlämning inte ske.

En av förutsättningarna för utlämning är att den gärning som ligger till grund för begäran om utlämning är straffbar både i den stat som begär utlämning och i Sverige – kravet på dubbel straffbarhet. Syftet med det kravet är att säkerställa att den utländska kriminaliseringen och den lagföring eller straffverkställighet som framställningen avser allmänt sett kan ses som godtagbar från svensk synpunkt. Det avgörande är hur den svenska lagstiftningen ser ut vid just den tidpunkt som Högsta domstolen fattar sitt beslut om yttrande till regeringen. När det gäller frågan om preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt innebär det att prövningen ska göras mot de preskriptionsregler som vid beslutstidpunkten är tillämpliga på ett sådant brott som gärningen motsvarar enligt svensk lag. Det blir därför inte aktuellt att tillämpa övergångsbestämmelserna till preskriptionsreglerna.

Högsta domstolen konstaterar att med en sådan tillämpning är kravet på dubbel straffbarhet uppfyllt när det gäller den gärning som motsvarar dråp enligt svensk lag, men däremot inte beträffande de gärningar som motsvarar grov misshandel och grovt vapenbrott. Domstolen anser dock att det finns hinder mot utlämning enligt utlämningslagen även när det gäller den gärning som motsvarar dråp. Det underlag som Vietnam har presenterat är nämligen så bristfälligt att det inte med tillräcklig grad av säkerhet går att bedöma om framställningen grundar sig på ett häktningsbeslut.

Högsta domstolen bedömer också att det finns en verklig risk för att den eftersökte kommer att dömas till döden för den gärning som motsvarar dråp och att en utlämning därför är oförenlig med Europakonventionen. Att det finns en försäkran om att Vietnams president kommer att omvandla dödsstraffet om personen ansöker om nåd har inte getts någon avgörande betydelse. Här har det beaktats bl.a. att det är svårt att kontrollera att Vietnam efterlever försäkringar av detta slag.