Gränsdragningen mellan rån av normalgraden och grovt rån

Genom nyligen genomförda lagstiftningsåtgärder har straffskalan för bl.a. grovt rån ändrats. Frågan i Högsta domstolen i de båda fallen var hur brotten skulle rubriceras och hur påföljderna skulle bestämmas mot bakgrund av lagändringarna.

I det ena fallet utsattes innehavaren av en spelbutik för flera slag och sparkar som träffade över hela kroppen, bl.a. användes en startpistol vid slag mot huvudet så att blodvite uppstod. Gärningsmännen avfyrade också startpistolen även om det inte var möjligt att skjuta ut någon projektil med den. Högsta domstolen anser att brottet innefattade allvarligt våld och allvarliga hot. Våldet kan emellertid inte karaktäriseras som livsfarligt eller livshotande. Inte heller visade gärningsmännen sådan synnerlig råhet som krävs för att brottet av detta skäl ska anses som grovt rån. Mot denna bakgrund, och med beaktande av den återhållsamhet som präglat rättstillämpningen när det gäller att anse rånbrott som grova, kommer Högsta domstolen vid en helhetsbedömning till slutsatsen att brottet inte ska bedömas som grovt rån utan som rån av normalgraden. Högsta domstolen dömer en gärningsman för rån till fängelse i fyra år.

I det andra fallet, som skedde i en guldsmedsbutik, användes bl.a. ett skarpladdat skjutvapen och en kniv. Rånet var i viss mån planerat. Ingen av dessa omständigheter, bedömda var för sig, motiverar enligt Högsta domstolen att rånet rubriceras som grovt. Sedda tillsammans – och vid en helhetsbedömning där också de övriga omständigheterna kring rånet beaktas – framstår brottet emellertid som så kvalificerat allvarligt att det bör bedömas som grovt rån. Högsta domstolen dömer en gärningsman i detta fall för grovt rån, tillsammans med viss annan brottslighet i samband med rånet, till fängelse i fem år och sex månader.