Frikännande dom i mål om olaga frihetsberövande på ett vård- och omsorgsboende

En äldre demenssjuk person som bodde på ett kommunalt vård- och omsorgsboende var en kväll mycket orolig och utåtagerande. Den ansvariga beredskapssjuksköterskan ledde då den boende in på dennes rum och höll sedan personen instängd under en inte obetydlig tid genom att ställa en fåtölj utanför dörren och sitta i den. Högsta domstolen har idag frikänt sjuksköterskan med hänvisning till att denne inte haft sådant uppsåt som krävs för ansvar för olaga frihetsberövande.

Högsta domstolen konstaterar att åtgärden har inneburit ett frihetsberövande och att gärningen varit otillåten. Även när det gäller åtgärder som vidtas av det allmänna finns det visserligen ett visst utrymme för att bedöma ett frihetsberövande som tillåtet med stöd av oskrivna regler om social adekvans. Vid bedömningen av vad som kan anses tillåtet måste emellertid regeringsformens regler om skydd mot frihetsberövanden beaktas. I det aktuella fallet gör Högsta domstolen bedömningen att frihetsberövandet gick utöver vad som kan godtas.

För ansvar är det emellertid inte tillräckligt att gärningen har varit otillåten. Det krävs också att gärningen omfattats av gärningsmannens uppsåt. Uppsåtskravet vid olaga frihetsberövande är konstruerat så att uppsåtet inte bara ska täcka själva frihetsberövandet, utan också det förhållandet att åtgärden inte varit tillåten. Eftersom utredningen i målet inte visar annat än att den tilltalade utgått ifrån att han haft rätt att vidta den aktuella åtgärden är uppsåtskravet inte uppfyllt. Den tilltalade frikänns därför.