Förordnande av målsägandebiträde i hovrätten

När en förundersökning har inletts eller återupptagits ska ett målsägandebiträde under vissa förutsättningar förordnas för målsäganden. Prövningen ska bl.a. göras med hänsyn vilken typ av brott det är fråga om. Vid sexualbrott finns det en stark presumtion; målsägandebiträde ska förordnas om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av det.

Målsägandebiträdets förordnande gäller som huvudregel till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom har löpt. Om åklagaren eller den tilltalade överklagar domen ska hovrätten pröva om målsägandebiträdet ska förordnas även där.

Huvudförhandlingen i hovrätten skiljer sig från den i tingsrätten. Som regel hörs inte målsäganden, den tilltalade eller vittnena på nytt. I stället spelas videoförhören från tingsrätten upp vid huvudförhandlingen i hovrätten. Det innebär att målsäganden sällan deltar personligen i huvudförhandlingen.

Högsta domstolen uttalar att vid sexualbrott gäller presumtionen för förordnande även i hovrätten, dvs. målsägandebiträde ska förordnas om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av biträde. Prövningen ska dock ske utifrån de behov målsäganden har i hovrätten. Av betydelse är då bl.a. om målsäganden ska närvara vid huvudförhandlingen, om det ska hållas förhör, hur komplicerad skadeståndsfrågan är och om och i så fall på vilket sätt målsäganden har biträtt åtalet.

Frågan i Högsta domstolen gällde ett mål där åklagaren och målsäganden hade överklagat en frikännande dom avseende våldtäkt. Av utredningen framkom att målsäganden inte ska närvara vid huvudförhandlingen i hovrätten, att det inte åberopas någon ny bevisning och att förhören i tingsrätten ska spelas upp i hovrätten. Högsta domstolen ansåg därför att det är uppenbart att det inte föreligger något behov av målsägandebiträde med hänsyn till prövningen av ansvarsfrågan.

Däremot finner Högsta domstolen att det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av ett målsägandebiträde när det gäller prövningen av hennes skadeståndsanspråk. Tingsrättens frikännande dom innebar nämligen att det inte prövades i sak. Beroende på hovrättens bedömning i ansvarsfrågan kan skadeståndet därför komma att prövas i sak i hovrätten som första instans.

Högsta domstolen har därför förordnat ett målsägandebiträde för målsäganden i hovrätten.