Ett avtal betecknat som både köpekontrakt och hyreskontrakt uppfyllde kraven för fastighetsköp

Avtal om fastighetsköp kräver enligt lag att vissa formkrav är uppfyllda. Det krävs en skriftlig köpehandling som är underskriven av både säljare och köpare, att köpeskillingen anges och att det finns en s.k. överlåtelseförklaring som innebär att fastigheten överlåts på köparen. Ett annat krav är att köpet inte får göras beroende av villkor för längre tid än två år från köpehandlingens tillkomst (villkorade fastighetsköp). Om det finns sådana villkor är avtalet ogiltigt, dock inte om det avser betalningen av köpeskillingen.

Frågan i Högsta domstolen gällde främst om avtalsvillkoret om avbetalning genom hyresbetalningar under en så lång tid som 80 månader stred mot kraven för villkorade fastighetsköp. Närmare bestämt gällde det, om det kunde ses som ett villkor om betalning av köpeskillingen eller om det medförde att köpet även gjorts beroende av något annat förhållande och att avtalet därför var ogiltigt enligt tvåårsregeln.

Prövningen av om ett avtal uppfyller jordabalkens krav för fastighetsköp ska enligt vad Högsta domstolen uttalar i avgörandet göras genom en i huvudsak objektiv bedömning av handlingens innebörd, där villkoren bedöms utifrån ordalydelsen och avtalet i dess helhet. Mångtydiga eller motstridiga villkor ska som utgångspunkt bedömas så att avtalet blir meningsfullt utifrån sitt syfte och ändamål som fastighetsköp. Parternas egentliga avsikt med ett visst avtalsvillkor får däremot underordnad betydelse vid prövningen av om kraven är uppfyllda.

Högsta domstolen finner att villkoret om betalning av månatliga hyror under en tid av närmare sju år inte gör fastighetsköpet ogiltigt, eftersom det bedöms som ett villkor om betalning av köpeskilling.