Ett avgörande om underlåtenhet att avslöja brott

Det finns inte någon allmän skyldighet att förhindra eller annars ingripa mot ett pågående brott. Den som är medveten om att det pågår en våldtäkt och som utan fara för sig själv skulle kunna ingripa och avbryta den brottsliga handlingen, kan därför normalt inte straffas om han eller hon väljer att inte ingripa.

Däremot är den som har kännedom om att vissa allvarliga brott, bl.a. våldtäkt mot barn, planeras eller pågår skyldig att anmäla eller annars avslöja brottet. När ett sådant brott pågår är den åtgärd som främst kommer i fråga att anmäla brottet till polisen. Skyldigheten att avslöja gäller så länge det inte står klart att ett avslöjande skulle vara helt meningslöst.

Ett avslöjande ska kunna ske utan fara. Det innebär att man inte är skyldig att anmäla brottet till polisen om man då riskerar att själv bli misstänkt eller åtalad för det brottet eller för något annat brott som har begåtts i anslutning till eller i samband med det brott som avslöjandet skulle avse.

I det aktuella fallet hade den tilltalade åtalats för underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn. Men han hade också åtalats för kränkande fotografering eftersom han i hemlighet hade filmat målsäganden när hon utsattes för övergreppet. Högsta domstolen konstaterar att den tilltalade därför inte hade kunnat avslöja våldtäkten utan fara och ogillade åtalet för underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn.

I sin dom uttalar dock Högsta domstolen att när någon i hemlighet filmar någon som utsätts för ett allvarligt brott så kan det beaktas när straffvärdet för den kränkande fotograferingen ska bestämmas. Den tilltalade, som var 16 år, dömdes för kränkande fotografering till ungdomsvård med ungdomskontrakt.