Ersättning till distansförsvarare

Enligt den schablon som är tillämplig vid tingsrätt, vilken Högsta domstolen utvecklat i bl.a. rättsfallet ”Resan till Örebro” NJA 2012 s. 914, har en distansförsvarare rätt till ersättning för faktisk tidsspillan och faktiska utlägg upp till ett belopp motsvarande vad en försvarare med verksamhet tio mil – eller i glesbygd 20 mil – från domstolen skulle ha tillerkänts.

När schablonen tillämpas ska en jämförelse göras som ska avse tidsspillan och utlägg för varje arbetsuppgift som distansförsvararen har utfört, t.ex. ett besök i häktet eller deltagande i en förhandling. Det innebär att man inte ska göra en samlad jämförelse för uppdraget sett som en helhet.

En distansförsvarares ersättning kan enligt det anförda inte bli högre än vad som följer av faktiskt vidtagna arbetsuppgifter. Normalt kan ersättningen inte heller bli högre än vad en lokalt verksam försvarare skulle ha rätt till för de utförda arbetsuppgifterna. Är den begärda ersättningen högre än schablonen blir det aktuellt att pröva om det finns särskilda skäl att låta merkostnaden omfattas av rätten till ersättning.

I detta fall ansåg Högsta domstolen att den av distansförsvararen begärda ersättningen för tidsspillan och utlägg skulle sättas ned. Det förelåg inte särskilda skäl för att tillerkänna försvararen högre ersättning än i enlighet med schablonen.